X
Annons
X

Ledarbloggen

Benjamin Katzeff Silberstein

Benjamin Katzeff Silberstein

Sveriges Radio fortsätter att slösa bort chansen att göra någonting bra av sitt besök i Nordkorea. Dagens reportage kommer, precis som många av de tidigare, från huvudstaden Pyongyang. Man tycks ha missat att den överväldigande majoriteten av de runt 24 miljoner (beroende på vems siffror man tittar på) nordkoreanerna lever i en helt annan verklighet, långt från huvudstadens politiska elit. Att titta på Pyongyang är inte ekvivalent med att titta på Nordkorea. Men Sveriges Radio väljer att rapportera vad de kan, och vad de kan rapportera är just Pyongyang, förmodligen därför att regimen har bestämt att det är där de får vara.

I alla fall. I onsdagens reportage får vi höra om lyxvaror i Pyongyang. I ”revolutionens huvudstad” (nej, det är inte Sveriges radio som kallar den så, förmodligen känner de inte till denna nordkoreanska benämning på Pyongyang) finns datorer, utländsk sprit, motorcyklar med mera (egentligen ingenting nytt men det nämner inte SR). Varor som inte borde finnas där eftersom det enligt sanktionerna är förbjudet att exportera ”lyxvaror” till Nordkorea. Att t ex motorcyklar tillverkas inhemskt i Nordkorea och alltså inte måste importeras hade SR:s reporter, Margita Boström, kunnat få veta om hon helt enkelt frågat på plats, men icke. Man nöjer sig med att detta konstaterande att Nordkorea på något vis lyckas kringgå sanktionerna, men struntar i att utforska detta vidare, trots att det är den enda något intressanta kroken som slängs ut. Man hade kunnat utforska detta vidare, prata om vilka andra vägar Nordkorea har för att skaffa den typen av varor (främst via Kina) och varför lyxvarorna är så viktiga för regimen, men då hade ju läsaren kunnat få riktig och nyttig information om Nordkorea och det verkar inte vara syftet med Sveriges radios reportage.

Och sedan avslutas allt med att Kent Härstedt, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, intervjuas om sina intryck av lyxvarornas förekomst i Pyongyang. Man väljer alltså inte någon som till exempel forskar om nordkoreansk ekonomi på heltid och som faktiskt tittat på och skrivit om sanktionerna och lyxvarorna, någon expert på Nordkoreas ledarskap som hade kunnat förklara varför lyxvarorna är viktiga för de övre skiktens politiska lojalitet med ledarklanen, någon nordkoreansk avhoppare från Pyongyang som kunnat berätta mer om vad lyxvarorna betyder för människorna i staden. Nej, en svensk riksdagsledamot vars främsta merit enligt SR är att han faktiskt har rest till Nordkorea jättemånga gånger – får bli kommentator. Man får väl anta att detta helt enkelt berodde på att han råkade finnas på plats.

Det bor omkring två och en halv miljon människor i Pyongyang. I övriga landet finns alltså fler än 20 miljoner andra. Inte ens alla i Pyongyang befinner sig tillräckligt högt upp i det institutionaliserade klassamhället för att vara en del av den ”lyxiga” värld Sveriges radio väljer att skildra i ett helt reportage, men än värre är att lyssnaren inte kommer ens lite närmare en förståelse för hur de 20 miljonerna på landsbygden och i de mindre städerna lever. I det andra reportaget i ordningen från Nordkorea gjordes samma fel – SR pratade mest om butiker och försäljningsstånd i Pyongyang, och nämnde bara flyktigt att privat handel ökat i landet. Därmed målar man upp en direkt felaktig bild av den nordkoreanska verkligheten som helhet.

Låt oss ändå för vänlighetens skull anta att Sveriges Radio bara släppts in i Pyongyang och helt enkelt inte haft möjlighet att resa runt i landet. Även i Pyongyang finns många krokar för att berätta intressanta saker. De hade kunnat berätta om Nordkoreas växande entreprenörsklass, och om hur ett nytt ekonomiskt system tar form i landet efter att planekonomin rasat samman, och hur det på lång sikt får svårt att samexistera med politisk totalitarism. De hade kunnat berätta om den våg av hemligt insmugglad sydkoreansk kultur som driver genom Nordkorea och inte minst genom Pyongyang, och ger det nordkoreanska folket en världsbild som går tvärsemot den som regimen vill förmedla. De hade kunnat berätta om hur politiker i både Pyongyang och Seoul låter den gemensamma industrizonen i Kaesong i Nordkorea tuffa på och växa trots ständiga diplomatiska utfall länderna emellan. Men istället lägger SR fokus på fullkomliga oväsentligheter som lyxvaror och glasskiosker, och inte ens det lyckas man göra grundligt och informativt. Det är dålig journalistik.

Arkiv