Litet vårdnadsbidrag välter ofta stort lass

Skriver på ledarsidan idag om vårdnadsbidraget som ser ut att förpassas till skrothögen – för andra gången i rad. Det numera vanligaste argumentet emot detta stöd har gått från att vara jämställdhetsargumentet till integrationsargumentet, vilket jag tycker är lite märkligt eftersom det man indirekt alltså säger är att valfrihetsreformer och välfärdskonstruktioner som inverkar negativt på integrationen automatiskt måste stryka på foten. Integrationsfrågan är så att säga den fråga som trumfar annan politik.

När Acko Ankarberg mötte Jan Björklund i Aktuellt var temat detsamma. Jämställdheten berördes knappt, det var integrationen som var ingång, fokus och genomgående tema för diskussionen. I debatten framkom att det är väldigt få som använder vårdnadsbidraget. Hur många nämndes aldrig, men under 2013 använde totalt 7100 föräldrar vårdnadsbidrag i Sverige och av debatten framkom att av de utrikes födda kvinnor som kan få vårdnadsbidrag så är det 7 procent som väljer att ha det. De utrikesfödda är överrepresenterade, ja, men så till den grad att det hotar integrationen? Mja.

Å ena sidan skälls reformen för att vara misslyckad då få nyttjar den, å den andra är den trots sin svaga räckvidd ett stort integrationsproblem. Det är inte en uppenbar logik. Men men.