Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Tim Björklund

Tim Björklund

Per Gudmundson skriver i dagens SvD att det fortfarande finns mer saker att göra i krisberedskapsarbetet. Ett samarbete behövs mellan Polismyndigheten och Försvarsmakten. Däribland om att ge fartygschefer, flygförare och befattningshavare på den militära sidan polismans befogenheter i vissa situationer.

Än värre är att snart kan Sverige befinna sig i en situation där försvarsmakten inte längre har en militär flygplats i närheten av Stockholm.

Den 30 januari i år lämnade Försvarsmakten sin syn på hur insatsorganisationen skall utvecklas fram till 2014. Under våren har Försvarsmakten sedan utkommit med bl a beslut om verksamhetsförändring av den enda militärt operativa flygplatsen i Mälardalen.

Beslutet innebär att Försvarsmakten, senast 2010, lämnar huvudmannaskapet för Uppsala/Ärna flygplats och förlitar sig på att en civil operatör tar över driften av flygplatsen. Anledningen till beslutet har varit att spara pengar. Att Sverige, som ett av ytterst få länder i världen väljer att lägga ned alla militära flygplatser i närheten av sin huvudstad verkar inte vålla något större huvudbry, vare sig från försvarsmaktsledningen eller försvarsministern.

Till vilken kostnadsbesparing är Försvarsmakten villig att sälja ut Sveriges säkerhetspolitiska och handlingsfrihetsmässiga förmåga att självständigt kunna nyttja en militär flygplats i Mälardalsregionen? Enligt försvarsmaktens egna beräkningar: 30-35 miljoner kronor.

Är försvarsministern lika lättvindigt beredd att sälja ut Sveriges operativa förmåga att snabbt och långsiktigt kunna verka med stridsflygplan över Sveriges befolkningstätaste centrum/område?

De besparingar man förväntar sig är reduktioner av drifts- och personalkostnader för flygplatsen. Detta är dock en falsk besparing. För att hinna lämna huvudmannaskapet ”senast 2010” måste Försvarsmakten säga upp avtal i förtid för bl a drift, mark- och fastighetsskötsel till en summa av 80-100 miljoner kronor. Dessutom tillkommer kostnader för miljösanering av marken vilket kan komma att kosta stora belopp.

Det är heller inte självklart att en civil operatör tar, eller förmår ta, över driften av Ärna Flygplats. Än mindre klart är att detta kan ske så snart som 2010.

Försvarsmaktens utgångspunkt har varit att spara pengar. Men med felaktiga beslut i närtid kan ”besparingen” i stället innebära en ökad kostnad på ca 100 miljoner kronor.

Dessutom, och viktigast av allt, tappar Försvarsmakten den operativa förmågan att långsiktigt kunna verka med sina luftstridskrafter från en militär flygplats i anslutning till Sveriges befolkningstätaste område – allt i förhoppningen om att spara ca 35 miljoner kronor. Är våra politiker beredda att ta kostnadsriskerna?

Är försvarsministern beredd att acceptera den strategiska risk det innebär att Sverige avsäger sig förmågan att verka med luftstridskrafter över vår huvudstad?

Tim Björklund – Ärna Officersförening

Annelie Ivonen – SACO-Försvar Uppsala Garnison

Lage Öhlund – Försvarsförbundet Avd. f10

Christer Borg – SEKO Försvar, Uppsala & Bålsta

Arkiv