Kriget mot pojkarna går vidare

Varför gör pojkar betydligt sämre ifrån sig i skolan än flickor? Delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA, har nyligen publicerat några studier som försöker besvara den frågan.

Man måste vara nöjd med att problemet under senare år har fått mer uppmärksamhet. Som Christina Hoff Sommers har beskrivit i boken The War Against Boys var det länge tabu att över huvud taget diskutera pojkarnas svagare akademiska prestationer i en lång rad ämnen. Men man måste också, åtminstone i ett fall, kraftigt ifrågasätta de teorier som DEJA häpnadsväckande nog väljer att ge utrymme.

Den amerikanske genusforskaren Michael Kimmel* förklarar den negativa trenden med att ”de traditionella föreställningarna om manlighet består” i skolan. För att lyckas i klassrummen måste pojkar fås att anamma feminismens ”utkast till en ny barndom för pojkar och en manlighet som bygger på en böjelse för rättvisa, en förkärlek för jämlikhet, och ett uttryck för en bredare känslopalett”. Eller för att tala med Gloria Steinem: ”Raise boys like we raise girls”.

Endast så, tycks Kimmel mena, kan pojkar befria sig från en manlig mindset som håller tillbaka dem när flickor avancerar akademiskt och därmed komplicerar den manliga bilden av flickor som underordnade.

Sådär håller det på. Men det är inte mycket till vetenskaplig hypotes, för det finns ingen empiri som stöder Kimmels påståenden. Det är ren spekulation. Och som så ofta inom den genusvetenskapliga forskarmiljön tar Kimmel saker och ting för givna utan att ange referenser till andra vetenskapliga arbeten eller någon seriös forskardiskussion. Här är bara ett exempel: ”Låt oss tala klarspråk: Globalt har män alla fördelar – åtminstone vissa män i vissa länder!”

Men alldeles bortsett från detta, är förslaget att ge pojkar ”en ny barndom” och på så sätt få dem att bli mer som flickor respektlöst. Som Christina Hoff Sommers skriver om pojkar: ”They are just boys – and being a boy is not in itself a failing”. Det måste till andra strategier för att stödja pojkarna i skolan. I hjärnforskaren Martin Ingvars analys* hittar man antydningar till just sådana mer realistiska och verksamma tillvägagångssätt.

När man läser Ingvars text förbluffas man ännu mer över att DEJA, genom sin publicering, har gett legitimitet åt Michael Kimmels märkligheter. Här finns ingen politik utklädd till vetenskap utan tvärtom en klarsynthet som är grundad i riktig forskning. Ingvar redogör för könsskillnader i bland annat mognadstakt och kognitiv funktion. Koncentrationsförmågan utvecklas exempelvis tidigare hos flickor. Och han fäster uppmärksamhet vid att eget arbete gynnar elever som utvecklas tidigare.

När skolan i dag alltmer använder fritt val och eget arbete i undervisningen kan det alltså i första hand vara pojkarna som drabbas. Därmed skulle i alla fall en strategi kunna vara att minska inslaget av självständigt arbete, som redan missgynnar elever – av båda könen – som inte kommer från akademiska och studievana hem.

Hela förklaringen till pojkarnas underläge i förhållande till flickorna finns kanske inte här men det är en särskilt intressant aspekt av problemet att fundera närmare över.

*Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen”

*Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat