När redaktörn talar om för oss vad det är att vara liberal

Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson, har föresatt sig att förklara för politiska liberala meningsmotståndare hur en ortodoxt liberal hållning ser ut. Tillåt oss liberaler inta en avvaktande attityd till dessa pärlor som Pettersson frikostigt strör ur sin vänsterficka. Det är nämligen ytterst sällsynt att vänsterdebattörer gör några vidare analyser av den sanna liberalismen. Inget konstigt i det, socialister har svårt för det mesta som liberaler håller högt. Det kan vara den begränsade staten, ett lågt skattetryck, inkomstskillnader, friskolor, konkurrens, vinstdrivande företag, olikhet, selektiv välfärdsstat, öppna gränser, frihandel etc etc.

Men visst, vill redaktörn ha liberalism, ska hon få liberalism.

I såväl integrationspolitiska som andra sakpolitiska sammanhang är det några centrala frågor som liberaler gillar. Det är exempelvis social rörlighet över alla tänkbara gränser och fri geografisk rörlighet för såväl människor som varor och kapital. Det har följaktligen också alltid varit liberala krafter som rivit murar, avskaffat handelshinder, drivit genom frihandel, öppnat tidigare slutna marknader och värnat fri migration. På dessa områden, som så många andra, måste sägas att vänstern har en något sämre ”track record” och eventuell iver att liberalisera och öppna gränser för mänsklig aktivitet och rörlighet har vänstern i såna fall undertryckt väl.

Pettersson skriver i sin ledartext, som även handlar om oss liberaler, att ”vi måste ordna bostäder, arbete och utbildning. Vi måste hitta kloka kompromisser mellan stat och kommun om vem som ska betala och hur det ska gå till.” Det har hon rätt i. Däremot nämner hon inte med ett ord hur detta ska ”ordnas” eller hur hon tänker sig att vänstern borde ta sig an uppgifterna. Återstår alltså för en mer liberalt sinnad person att skriva några rader om just ”ordnandet”.

Till skillnad från Petterson är jag övertygad om att varken arbeten, tolerans, bostäder eller pengar kan beordras fram av den politiska överheten. Vänstern lär bli besviken på detta liberala svar men det är inte politik som ”ordnar” bostäder eller arbeten. Det gör däremot marknaden och det är mer utrymme för de av vänstern så avskydda marknadskrafterna som också banar väg för ökad rörlighet. Det kan tyckas anstötligt för vänstern, men med mindre politik och friare marknadskrafter skulle såväl bostads- som arbetsmarknaden se betydligt bättre ut.

Svaret på frågan om liberala idéer för bättre integration och fri migration, är en arbetsmarknad utan dagens rigida arbetsrättsliga regleringar, men med mindre makt åt parterna och mer åt respektive arbetstagare och arbetsgivare. En mindre sammanhållen lönestruktur är absolut nödvändigt för att fler ska finna vägar in på arbetsmarknaden, och då kommer parterna att förlora i makt. Större utrymme för företag att växa kräver färre krav och regler för varje del av verksamheten, och till och med jämställdhetsplaner kan få stryka på foten. Likaså är lägre skatter på företagande och kapital den sortens liberala politik som krävs.

Även på bostadsmarknaden måste parterna släppa sina befogenheter och låta efterfrågan styra. Hyresregleringen och andra hämmande detaljregler bör i liberal anda fasas ut så att vanliga prismekanismer får styra utbudet. Vad säger vänstern om att Hyresgästföreningen förlorar makt och kommunala särkrav på energieffektiviseringar blir ett minne blott, allt som en del av nödvändig liberal politik?

Den liberalism som Pettersson önskar mer av från liberalt håll har den nackdelen att den omöjligen kan tilltala henne. Medan vänstern ständigt värnar den jämlika välfärdsstaten som den ser ut idag och vill hålla den intakt, kan jag som liberal säga att jag alls inte sätter den framför migration och rörlighet.

Liberaler kommer att fortsätta förespråka och skriva om lämpliga och önskvärda liberala reformer, men Pettersson kommer aldrig någonsin att hålla med. Återstår att fråga redaktör Pettersson vad hon menar skulle ”ordna bostäder, arbete och utbildning”. Traineeplatser? Höjd skatt på företagande? Samma bostadspolitik som vi haft sedan andra världskriget? Mer arbetsmarknadsregleringar som gör anställningar svårare? Fler budgetar som utlovar minskad tillväxt och ökad arbetslöshet?

Så, från en liberal till en vänsterredaktör, vad är det av det liberala som vänstern vill ha mer av och är det verkligen något ni gillar? För mig är liberala reformer i sig av godo och en förutsättning för fungerande integration och ökad migration. Men jag har en känsla av att det inte är något som vänstern håller med om.