Ledarbloggen

Tove Lifvendahl

Tove Lifvendahl

I dag förväntas den rödgröna regeringen fatta beslut om att göra som Vänsterpartiet vill, att lägga fram ett förslag om att ta bort landstingens obligatorium att ha lagen om valfrihetssystem, LOV, i primärvården. Efter regerings-och budgetförhandlingarna har man berett förslaget lika rekordsnabbt som okvalificerat, vilket märks på den onådiga kritik som remissinstanserna (som bara fick två-tre veckor på sig att svara) riktat mot detsamma.

Läkarförbundet kallar förslaget ”illa underbyggt” och säger sig vara ”starkt kritiska”. De befarar att den redan tuffa rekryteringssituationen kommer att förvärras när landstingen tar bort valfriheten. Det blir svårare att hitta folk, och det driver i sin tur upp kostnaderna.

Vårdförbundet säger att förslaget ”inskränker [—] patientens rätt i vården”, och konstaterar att det inte gjorts någon ordentlig konsekvensutredning.

Vårdföretagarna konstaterar att många landsting inte har begripit att det inte går att samtidigt ta bort etableringsfriheten, och förvänta sig att man kan behålla valfriheten.

Sveriges Pensionärsförbund, SPF, skriver att ”det kan få oönskade följder särskilt för äldre patienters möjligheter att få sina individuella vårdbehov tillgodosedda”.

För att summera: de äldre, läkarna, fackförbundet och företagen är alla överens om att förslaget är ett hafsverk: illa berett, och som med sannolikhet leder till negativa konsekvenser för dem som vården är till för – och har betalt för den. Att regeringen under dessa omständigheter ändå är beredda att driva genom frågan är genant oprofessionellt. Ett tydligare exempel på hur makt överordnas medborgarnas intressen är just nu svårt att uppdaga. Och till helgen korkar Jonas Sjöstedt upp ytterligare en champagneflaska.

Arkiv

Fler bloggar