X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

SSU-tidningen Tvärdrag, som ägnat senaste numret åt en gammal god genre inom politisk journalistik (kartläggning av motståndarlaget) hade igår ett seminarium om ”högerns makt över tanken”. Ambitionen var bland annat att lära sig att kopiera högerns koncept och därmed kapa initiativet i debatten åt vänstern.

För att gå dit blev jag tvungen att hoppa över ett annat seminarium, arrangerat av Liberala gruppen i riksdagen. Liberala gruppen skulle diskutera samma sak – fast tvärtom, dvs det som i borgerliga kretsar kallas ”värderingsskiftet”. Ni vet, det där som Maud Olofsson brukar benämna motverkad ”sossifiering”.

Det är lite intressant att båda blocken upplever samma sak, nämligen att deras budskap hindras av motståndarlagets ”makt över tanken”. Betyder det att båda har fel eller att båda har rätt? Kanske beror alltihop bara på begreppsförvirring?

Viss begreppsförvirring rådde åtminstone där i Metodistkyrkan i Visby där Tvärdrag huserade. Jag tror faktiskt att det jag fick se och höra där var en miniatyrversion av de konvulsioner som för närvarande plågar arbetarrörelsen. Emellanåt var det en högst påtaglig förtvivlan jag kände vibrera i luften och inte sällan vände såväl paneldeltagarna som åhörarna i desperation en anklagande udd mot medierna. Många verkar hoppas att dagstidningar, tv-kanaler och andra mediesatsningar ska vara vägen till valseger 2010.

”Nio av tio tidningar är borgerliga, men det är ingen som pratar om det”, sa Ann-Charlotte Altstadt, ledarskribent på Flamman och gissade därefter valutgången: ”Vi kommer att förlora valet 2010. Det känns som om vi inte kan vinna valet. Folk skulle kunna dö på gatorna och pressen skulle ändå beskriva Anders Borg som ansvarsfull.” Därefter lyfte hon fram s-märkta Aftonbladet som exempel på den ”borgerliga mediehegemonin”. Det faktum att Socialdemokraterna har vunnit både ett och två val trots denna hegemoni verkade för tillfället ha fallit i glömska.

Per Bardh, LO:s avtalssekreterare, berättade att en del journalister brukar säga till honom att de fackliga lösningar vi sett för att möta krisen i form av förkortad arbetstid faktiskt kan tolkas som en solidarisk handling, att alla går ner i tid för att rädda varandras jobb. ”Det är inte rätt, sade Bardh, de gör det inte för att vara solidariska, de gör det för att de är så rädda att förlora jobbet. Det är inte solidariskt.”

Visst, det är väl ingen som vill förlora jobbet, men vad vi sett är gemensamma lösningar vars effekter faktiskt är solidariska. Är det verkligen osolidariskt om en lösning råkar vara bra både för mig och för alla andra?

Den enda i panelen som höll huvudet något sånär kallt och målinriktat var SSU-ordföranden Jytte Guteland, som opponerade sig mot den förenklade uppfattningen att media var syndabocken samt hela lösningen. ”Det är inte så att bara för att vi går ut och offentliggör våra idéer och vår politik så kommer människor med automatik att välja Socialdemokraterna”, konstaterade SSU-ordföranden. ”Vi har inte alltid sett den stress som storstadsmänniskor har att få ihop sin vardag.” Guteland menade att socialdemokratin också måste utveckla välfärden och lägga till de nya idéer som kan göra den spännande och intressant för människor.

Jag minns inte om hon verkligen nämnde ordet hushållsnära tjänster, men hon gick så nära en SSU-ordförande kan – medan Ann-Charlotte Altstadt drog efter andan och blev synbart irriterad. Lite senare var det dags för frågestund och panelen tillfrågades bland annat om Socialdemokraterna var ”beredda att lämna den nyliberala politiken på riktigt”…

Häpnadsväckande. Inom S finns alltså en uppfattning att arbetarpartiet självt har bedrivit nyliberal politik. Inte konstigt då att förnyelsen är så svår.

Och idag, dagen efter att Guteland gått som katten kring en het hushållsnära gröt, höll Thomas Östros ekonomiskpolitiskt seminarium här i Almedalen. Här presenterades idéerna för att motverka arbetslösheten. De stavas åtgärder och åter åtgärder. Att tjänstenäringen skulle kunna ges utrymme och resultera i så kallade ”riktiga jobb” kom förstås aldrig på tal…

Arkiv