Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Monica Gunne på Aftonbladet har idag presterat ett sällsynt obegåvat hopkok till text. Under rubriken ”Omar Mustafa, du glömde ett par saker i ditt brev” förklarar hon att även om hon inte har ”en susning om vad Omar Mustafa står för” så vet hon i alla fall att ”han om ­någon, hade väl till exempel kunnat rycka tag i komplexiteten och regelverket i de så kallade hedersrelaterade ­familjerna?”

”Ja, Mustafa kan ju förstås allt det här på sina fem fingrar”, skriver hon och redogör för hedersförtryckets utbredning i Sverige. Själva redogörelsen är inget att invända mot, men Gunne förklarar inte på något sätt varför dess två ämnen hänger ihop.

Det är en text om hedersförtryck garnerad med helt lösryckta insinuationer och anklagelser. Det är som om hon tagit två ämnen – nyheten om Mustafas avgång och frågan om hedersförtryck – och sen bara tejpar hon ihop dessa ämnen med illa dolda fördomar. Det är stötande. Och korkat.

Avslutningsvis återger Gunne att Mustafa i sitt avskedsbrev berättar att hans politiska engagemang handlar om ”rättvisa, jämlikhet och mänskliga rättigheter.” Jaså minsann, invänder Gunne triumferande. Du ”glömde” visst nämna jämställdhet och kvinnors rättigheter!

Öh, jaha? Han nämnde inte fred på jorden heller. So? VAD är ditt case, Gunne?

Hedersfrågan är viktig. Men på vilket sätt den har med Mustafa att göra? Det framgår inte alls. Gunne hänger upp en text om hederskultur på honom på ett helt obegripligt sätt. Vad har han gjort, varför är han med i texten? Gunne kanske tror att hederskultur är en uteslutande muslimsk företeelse, men det är det inte och det har ungefär alla som debatterar dessa frågor varit på det klara med i evigheter. Gunnes text är kort sagt okunnig, hafsig och fördummande.

Att polemisera med kolumnister på andra sidor i tidningen är generellt ett no no för oss ledarskribenter. När Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida tar bladet från munnen och kritiserar Gunne är det med andra ord ovanligt. Men jag förstår honom. Och för en gångs skull håller jag med honom: ”Att Omar Mustafa tillskrivs en massa egenskaper och åsikter bara för att han är muslim är inte acceptabelt. Punkt.”

 

Gunnes text är också provocerande i sin slapphet. För faktum är att det finns vissa hedersrelaterade frågetecken när det gäller Mustafa. Frågetecken som hade varit relevanta att ta upp om man hade gjort en tillstymmelse till research. Men Gunne tycker sig uppenbarligen inte behöva underlag, fakta eller research. Det är avslöjande.

Nu flankeras hennes text av chefredaktören Jan Helins avståndstagande. Även om den större frågan är hur texten kunde publiceras till att börja med så är den offentliga tillrättavisningen välförtjänt.

 

De frågetecken som finns – frånsett dokumenten på IFiS hemsida som pläderar för olika laglig status för könen – kan man hitta i en artikel på Newsmill som Mustafa skrev när DN avslöjade att antisemiter bjudits in av ISiF häromåret. Efter långa resonemang i syfte att avfärda avslöjandet och peka ut islamofobi som dess egentliga syfte börjar Mustafa beskriva allehanda samhällsföreteelser som andra uttryck för islamofob. Däribland följande:

”Har du som läsare förresten hört talas om att Kvinnojouren i Södertälje bjudit in den kände islamofoben Eduardo Grutzky, där han på plats berättade den ena vidriga vandringshistorien efter den andra om hur muslimer är, under applåder av lokala tjänstemän och myndighetsrepresentanter som närvarade på plats? Kanske hade DN:s Lasse Granestrand annat att prioritera då?”

Eduardo Grutzky arbetar på organisationen Alma Europa och har tidigare arbetat med bland annat projektet Sharaf Hjältar på Fryshuset. Det är i denna egenskap han emellanåt åker runt och föreläser om hedersvåld och hedersförtryck. Det är inte omöjligt att diskussion om religion ingår i en sådan föreläsning. Hederskulturer är som sagt inte knutna till endast en religion, däremot är religiositet som sådan ofta en faktor i hushåll där hedern hålls högt – oavsett om familjen är muslimsk eller kristen. Hederskulturen upprätthålls ibland också med religiösa argument, även om religionen inte ligger till grund för påbuden som en ung människa beläggs med.

Vi brukar rent allmänt betrakta det som en bra sak att kvinnojourer, socialtjänster och andra instanser som kommer i kontakt med människor i riskzonen utbildas i de här frågorna. De gånger när hedersmorden sker är det ingen ovanlighet att vi i efterhand upptäcker att hanteringen har brustit, att ärenden fallit mellan stolarna. Detta arbete beskriver Omar Mustafa i enkom negativa ordalag, som ”vidriga vandringssägner” framförda av en ”känd islamofob”, dock helt utan att motivera eller ge exempel på vad som föranleder utskåpningen. Han fick aldrig några frågor om detta, vad jag minns.

Arkiv