X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Vem ska få bli svensk medborgare? Det var den möjligen provocerande rubriken på Timbros lunchseminarium idag, med anledningen av en ny rapport med samma namn. Rapportförfattaren och statsvetaren Andreas Johansson Heinö (vars avhandling Hur mycket mångfald tål demokratin? lett till en rad spännande uppföljningsfrågeställningar i rapporter och seminarier) presenterade en kort analys av olika varianter på krav för medborgarskap, varefter följde kritisk men rimligt sansad debatt med Jasenko Selimovic (FP) och Nisha Besara (S). Lunchseminariet lär gå att ta del av på Timbro.se senare.

Johansson Heinö utgår från att medborgarskapet är lågt värderat i Sverige: inte mycket skiljer det från det permanenta uppehållstillståndet. Johansson Heinö benar därefter upp fyra modeller för att stärka medborgarskapets status. Detta i syfte att skapa en starkare samhällelig gemenskap (i det här fallet ett svar på ett integrationspolitiskt behov). Språkkrav, Medborgarkunskapskrav  och Ceremonier får godkänt i ett liberalt perspektiv, medan krav på Värderingar underkännes.

De inbjudna kritikerna Selimovic och Besara enades om önskvärdheten av Ceremonier, men var oense i det andra.

Frågestunden blev knapp, tyvärr. Det stora frågetecknet som undertecknad bar med sig från seminariet rörde ett femte tänkbart krav, som Johansson Heinö undviker i rapporten.

Självförsörjning. Som experten Henrik Emilsson visar på Integrationsbloggen ställer en rad hyggligt jämförbara länder krav på självförsörjning för medborgarskap. Det är inte orimligt att ett sådant krav skulle kunna höja medborgarskapets status i linje med rapportens önskemål. Det borde Johansson Heinö ha utrett närmare.

En annan metod som rapporten missar är det äldsta tricket i boken när det gäller status: exklusivitet. Men å andra sidan nöjer sig rapporten med reformer som finns inom räckhåll för regeringen, och en begränsning av antalet medborgarskap (Kanske med utauktionering?! Nja…) tycks inte finnas på agendan.

Rapporten är läsvärd ändå.

Arkiv