X
Annons
X

Ledarbloggen

Johan Ingerö

Johan Ingerö

I dag skriver jag på ledarsidan om nämndemännen i Sveriges domstolar, vilka nu ifrågasätts av en majoritet av landets domare.

Glädjande nog öppnar justitieminister Beatrice Ask i SVT för att systemet kan komma att omprövas: ”Det är ett stort problem om man ifrågasätter dömandet i sig. Därför måste man ta nämndemannafrågan på stort allvar. Vi kommer att arbeta med frågan framöver”

Här finns en viktig rättssäkerhetsfråga att ta tag i. Politikernas uppgift är att stifta lagar och regler som reflekterar de värderingar som väljarna gett dem mandat att driva. Att tolka och fatta beslut i enlighet med dessa regler är dock något helt annat. Vi behöver en tydligare åtskillnad mellan den lagstiftande och den dömande makten.

En som gör ett försök att försvara den rådande ordningen, men som främst lyckas med att illustrera dess stora problem, är Lars Lassinantti, ordförande i Nämndemännens riksförbund. Lassinantti menar att det ”kan vara bra att inte vara så bunden av det juridiska tänket”. Det är ett groteskt yttrande. Det ”juridiska tänket” är rättssäkerhetens grund, och bygger på tanken att det är just formella lagar som alla kan ta del av som ska ligga till grund för den rättsliga bedömningen. De ”andra erfarenheter” som Lassinantti menar att nämndemännen bidrar med är omöjliga för såväl inblandade som utomstående att ta del av, och utgör därför inte rimlig grund för myndighetsbeslut.

Ju mindre juridik, ju mer av godtycke. Och godtycke är inte rättssäkert.

 

Arkiv