Ledarbloggen

Maria Abrahamsson

Maria Abrahamsson

På måndag meddelar Stockholms tingsrätt beslut om åklagaren gjorde rätt eller fel när hon lät polisen göra husrannsakan och beslagta den nu avstängde TV4-journalisten Trond Sefastssons dator. Att rättsstaten griper till ett tvångsmedel mot en journalist, har skakat om kollegerna i kåren.

Situationens allvar bekräftas av att kammaråklagaren Malin Palmgren vid Åklagarmyndighetens Riksenhet för korruption i en skrivelse till tingsrätten intygar att Sefasston behöver en advokat.

Det vore lättsinnigt att bara krasst avfärda de upprörda känslorna i mediekåren. Därmed inte sagt att jag håller med. Särskilt svårsmält är Agneta Lindblom Hulthéns argumentation. Journalistfackets ordförande har inte utmärkt sig för att vara en hejare på juridik. Det må vara ursäktat om det inte vore för att hon i debatten om åklagarens beslut att beslagta Sefastssons dator har visat sig okunnig även om det mest grundläggande inom tryck- och yttrandefrihetsrätten. Lindblom Hulthéns uttalanden är så pinsamma att förbundets medlemmar borde fundera på om hon alls är lämpad att föra deras talan.

Journalistfacket har med hänvisning till grundlagens bestämmelser om källskydd begärt en lagändring som ska undanta brottsmisstänkta journalister från husrannsakan, beslag och andra tvångsmedel. Samtidigt förnekar Lindblom Hulthén att en sådan lagändring underlättar för journalister att begå brott i sin yrkesutövning. Intressant, men med förlov sagt både korkat och kortsynt. De flesta inser nog vilket nederlag det skulle vara för rättssamhället om innehållet i en journalists dator aldrig skulle kunna granskas i en brottsutredning. För att inte tala om vad en sådan ordning skulle betyda i förlorat förtroende för hela journalistkåren.

En som till skillnad från Lindblom Hulthén inte talar i nattmössan är medieprofessor Hans-Gunnar Axberger. I senaste numret av Journalisten framhåller han att det inte finns något stöd i lagen som säger att journalisters datorer är skyddade mot tvångsmedel. Däremot ska tvångsmedel alltid användas proportionellt. Det vill säga: polis och åklagare ska ta hänsyn både till intresset av att få brottet utrett och till de skador som till exempel ett beslag kan orsaka.

Det är den sidan av fallet Sefastsson. Den andra gäller Justitiekansler Göran Lambertz. Efter anmälningar från bland annat en av Sefastssons kolleger har JK inlett en undersökning om åklagaren har brutit mot anonymitetsskyddet och efterforskningsförbudet genom att beslagtaSefastssons dator.

Det ingår i JK:s roll att vaka över tryck- och yttrandefrihetens gränser, och därför är JK rätt mottagare av en anmälan mot åklagare Palmgren. Vad som gör det hela klart olustigt är att Göran Lambertz och Trond Sefastsson har haft affärer ihop. Jag talar om den livstidsdömde Veija Borg som lyckades övertyga Lambertz om att han var oskyldigt dömd. Högsta domstolen avslog Borgs resningsansökan, som Lambertz hade författat efter att ha blivit uppvaktad av TV4:s reporter Sefastsson. Den inbokade segermiddagen fick ställas in. Ändå menar JK fortfarande att han och Sefastsson har rätt och att Riksåklagaren och HD ingenting har begripit.

Arkiv

Fler bloggar