Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

På Brännpunkt pågår en debatt mellan Rädda barnen (replik i dag) och ett antal kritiker (inlägg 2/2). Rädda barnen hukar om hedersvåld, menar kritikerna, och syftar på att Rädda barnen strök ner delar av en forskningsrapport som skrivits av islamologen Pernilla Ouis.

Indirekt antyder Rädda barnen att Ouis skulle generalisera i sin rapport.

”Våld och förtryck i hederns namn är komplext. Strukturella och kulturella analyser är viktiga. Men en religion, kultur eller folkgrupp kan aldrig hållas ansvarig för
övergrepp som begås av enskilda, även om det finns kulturella ­inslag”, skriver Rädda barnen.

Men är det vad Pernilla Ouis
har gjort? Aftonbladetskribenten Nima Daryamadj har på sin blogg publicerat en mejlväxling mellan Ouis och Rädda barnen – mejl som skickades under redigeringsarbetet med rapporten. För den som läser mejlen står det klart att det är som kritikerna säger: Rädda barnen hukar.

Mejlkonversationen är lång, och bör läsas i sin helhet, men ett utdrag ur ett av mejlen från forskaren Pernilla Ouis kan exemplifiera:

”Jag förstår inte hur ni kan tycka att rapporten gör står för ett ”vi
och dom”-tänkande. Jag hade i uppdrag att leda ett projekt kring
sexuellt våld i Mellanöstern och det resultat vi fick fram jämför vi
inte alls med hur vi har det här, eller hur vi är. Det handlar alltså
om hur ”de” har det, och skulle vi jämföra med hur det är här hos oss
skulle det ju bli en annan studie.



Jag säger inte någonstans att vi är så mycket bättre, däremot talar jag
klarspråk kring vad problemet kring sexuellt våld har sin sina rötter:
i ett traditionellt, mansdominerat (patriarkalt), samhälle med där
sexuellt våld traumatiseras ytterligare av en stark religiös
sexualmoral. Precis så har vi haft det historiskt i väst också, men det
var inte min uppgift att göra en jämförelse.



Jag tycker inte alls RB är en ”radikal röst” som ni påstår om vi inte
kan tala om vad som är problematiskt i Mellanöstern utan att vara rädda
för att anklagas för rasism och islamofobi. Jag anser det istället vara
rasistiskt och islamofobiskt att INTE värna om barns rättigheter i
Mellanöstern av rädsla för den inhemska opinionen. Det är klart att det
är extremt obehagligt att tala om de här problemen! Jag vill istället
ställa några motfrågor till er utifrån er lista:


Jag blir förvånad över hur ni kan tycka att ord som ”culture”,
”traditions”, ”communities” är stötande. Vad ska man annars skriva? Jag
skriver ju om samhällen, kulturer, traditioner etc och detta är ju helt
neutrala begrepp.


Tror ni inte det är så att den muslimska sexualmoralen försvårar för
barn att berätta om sexuellt utnyttjande? Forskning visar ju på det.
Får jag inte säga det då?

Har vi inte att göra med ”gender-based violence in patriarchial
communities”? Vad är det då? Att utelämna att Mellanöstern generellt är
patriarkalt skulle vara en direkt felaktig analys som jag som forskare
skulle skämmas för. Klart att detta är ett patriarkalt samhälle!


Att flickor inte får leka som pojkar eller cykla i många
hederskulturer är ett erkänt faktum (av rädsla för att de ska förlora
sin oskuld/skada mödomshinnan). Det är en viktig uppgift. Varför ska
den utelämnas? Flickor har berättat om det. Ska deras vittnesmål tystas?


Skulden är på offret i hederskulturer (även i vårt västerländska
samhälle, om vi nu ska jämföra!), alla vi intervjuat säger det och
deras svar visar också hur de internaliserat detta tänkande. Ska jag
ljuga/mörka detta resultat också? Motivera det ni istället. Hur går en
sådan lögn ihop med RBs värdegrund?


Barnen i Jemen kallade sina kläder för ”Islamic dress” och sa att om
den så hade minsta lilla dekoration kunde detta uppfattas som
omoraliskt. De fick bara gå klädda i svart från topp till tå. Islamiska
kläder har olika namn i olika kulturer, kallas ibland abaya, jilbab
eller hijab (betyder lite olika saker men ändå), men begreppet
”islamisk klädsel” är för mig en neutral term. Hur kan den vara
stötande? Eller opponerar ni er mot vad jag skriver om Jemen generellt?
Detta är ju vad barnen sa!!!


Jämförelsen mellan svartsjukevåld och hedersvåld är etablerad i
forskningsvärlden och ingenting jag har hittat på. Jag kan ge fler
referenser till andra som skrivit samma sak, men dessa skillnader är
erkända fakta. Ge mig mot bevis kring vad som är felaktiga uppgifter så
ska jag lyssna.


Klart att muslimers självbild störs av att diskutera sexuellt våld
mot barn Sexualiteten är viktig för ett samhälles självbild och det är
problematiskt att diskutera detta öppet. Så är det i väst också. Varför
tror ni att vissa länder i den muslimska världen inte rapporterar några
fall av HIV? Jo, för att det stör deras självbild eftersom sjukdomen
anses skamlig och förknippad med sexuell omoral.



Jag vill påminna er om att jag har varit muslim i mer än halva mitt liv
(konverterade 1986) och jag har rest mycket, skrivit och läst en hel
del om islam. Jag hittar inte på, jag är forskare som råkar ha ett
unikt inifrån- och utifrån-perspektiv. Jag deltar aktivt i debatten om
islam i Sverige och är inbjuden i många olika sammanhang att tala om
islam: i TV, radio, hos myndigheter. Det känns förnedrande att behöva
säga det här.

När det gäller min användning av begreppet ”vi” så bygger den på att
vi inom forskargruppen och SCS personal (då ialla fall, under 2006) var
överens om vissa värderingar som vi diskuterade när jag fanns på plats
under mina resor i Mellanöstern och slutligen under workshopen på
Cypern i början av november. Rapporten var i stort sett accepterad för
publicering vid årsskiftet, det enda som skulle till var språkgranskning men så revs hela processen upp igen. Jag har sagt
tidigare att jag gladeligen kan skriva ”jag” istället och ta på mig
dessa värderingar som forskare istället för RB.



Ni skriver att detta inte är ”självständig forskning” och visst –
jotack, det har jag blivit varse om! Men ska den vara styrd? Ska vi
mörka vissa resultat? Det gör mig förfärad i så fall.”

Arkiv

Fler bloggar