”Jag tolkar ompositioneringen som att du och Neo inte längre är liberala. Som grundare av Neo är jag djupt besviken.”
Den tidigare chefredaktören för Neo, Sofia Nerbrand, har valt att göra stor affär på Twitter över det faktum att Magasinet Neo byter beteckning från ”liberal” till ”borgerlig”. Andra reaktioner från liberaler utgörs av ledsna smileygubbar och utrop om att förändringen är ”förfärlig”. Nerbrand åkallar även DN:s politiske chefredaktör Peter Wolodarski, som ännu inte har nedstigit från det liberala Olympen för att eventuellt dra i olydiga öron. Neuding själv försvarar sig med följande: ”Neo rymmer sen bra tag liberala, nyliberala, konserv perspektiv – viktigt markera denna bredd.”
Den innehållsbredden förklarar sig Nerbrand inte ha något emot. Neo har alltid varit inkluderande, säger hon, men citatet ovan antyder å andra sidan att Nerbrand anser att liberala åsikter och värderingar inte kan rymmas under paraplyet borgerlig – en rätt ny och snäv definition, får man säga. Det slår henne heller inte att borgerlig med fog kan sägas vara mer inkluderande i så måtto att en ”ism” alltid kommer vara mer krävande än en mer abstrakt gemenskap som kan rymma flera olika ismer som stöts och blöts.
I allt väsentligt tyder det här lilla grälet mest på att den borgerliga ankdammen blir allt mer splittrad. En del står vid sidan och undrar vad som pågår och om det verkligen är så viktigt. Och nej, det är det kanske inte. Men tydligt är att liberalerna, i det som för inte alltför längesedan kunde benämnas borgerligheten utan att någon fick akut klåda, har utvecklat en svårartad allergi mot andra delar av borgerligheten och manifesterar emellanåt i små attacker. Nu senast i DN-debattaren av Johan Norberg och Dilsa Demirbag-Sten, vilken även föranledde den senare att twittra om den ”nödvändiga skilsmässan mellan liberaler och konservativa”.
Vän av substans frågar sig vad det är tänkt att den nödvändiga skilsmässan egentligen ska bestå i? Alliansens upplösning? Ett antal illiberala personer ska få sparken? Liberaler ska gemensamt sluta svara på tilltal från konservativa? Öl ska ej inmundigas i liberal-konservativa sällskap? Slagsmål på Tegelbacken?
Man bör samtidigt notera att det här inte ens handlar om någon borgerlig splittring på väsentliga nivåer – i bemärkelsen nivåer där faktisk och skarp makt utövas. På parti/regeringsnivå splittras man kring a-kassor och biståndspolitik och annat handfast istället.
Nej, den här splittringen finns där den borgerliga (ja, jag säger det för jag har alltid betecknat mig som allmänborgerlig) idédebatten borde finnas. Splittringen finns utanför partipolitikens hägn, bland skribenterna, tyckarna och tänkarna. Ankdammens ankdamm, om man så vill. Kanske är det sommartorka och frustration över vikande strandväder som ställer till det. Oavsett vilket känns iskalla duschar som en allt viktigare ordination för alla parter. Ta semester nu everyhopa!
