X
Annons
X

Ledarbloggen

Tove Lifvendahl

Tove Lifvendahl

Kommentar: Det fria skolvalet en succé för skolbolagen

Med rubriken ”Skuldbelägg inte klassresenären” tar Mikaela Valtersson, ordförande i Friskolornas Riksförbund upp en av friskolesystemets principfrågor i ett inlägg på Svenska Dagbladets ledarsida (21/11-13).

”När ambitiösa barn från ett mindre privilegierat område tar chansen att välja något annat än den närmaste skolan för att få högre studiekvalitet kallas det för segregation. Många menar att den driftiga unga ska gå kvar med sina klasskamrater för att deras resultat då höjs. Det finns få åsikter i skoldebatten jag har så svårt att förstå som denna.”

Just på denna punkt skiljer sig ett likvärdigt skolsystem från det marknadsstyrda som Valtersson företräder.

Dagens system med det fria valet, systemet med skolpeng och aktiebolagsskolor driver effektivt fram skillnader mellan skolor. Förlorarna är skolor i de ”mindre privilegierade” områdena. Genom boendesegregationen är de redan hårt segregerade och sedan driver det fria skolvalet på segregationen ytterligare. Först väljer några elever en annan skola och sedan, när resultaten sjunker, väljer ännu fler bort skolan. Och det är en missuppfattning att dessa skolor är dåliga. Det är istället segregationen som sänker dem, hur skickliga än lärarna är leder dagens system oundvikligen dessa skolor mot lägre och lägre resultat.

Samhällets budskap till elever och föräldrar i dessa områden är: ”Visst, skolan är kass men det struntar vi i. Vill du ha en bättre skola får du flytta eller välja en annan skola.”

Det är den individuella lösningen på ett samhälleligt problem. Samhället har abdikerat från sin ambition att motverka segregation och dagens skolsystem blåser istället på i segregerande rikting, tvärs emot vad skollagen utlovar.

Att de föräldrar och de elever som kan, väljer en annan skola i den situationen är självklart, alla vill ha en bra skola för sina barn. Om inte samhället gör något måste jag själv se till att mitt barn får en bra skola. Det är ingen som skuldbelägger dessa föräldrar eller elever, de reagerar som vi alla skulle ha gjort i den situationen.

Ansvaret, eller skulden, ligger istället helt på de partier och de politiker som skapat detta system. För det behöver inte vara så att skolorna i de utsatta förorterna ska bli allt mer segregerade och att de ska få det allt svårare att fungera. Med en skolpolitik som är inriktad på att alla skolor ska vara bra skolor minskar skillnaderna och därmed också behovet av att byta skola. Om politiken inriktas på att det ska vara färre som vill välja en annan skola kan dagens negativa utveckling brytas för dessa skolor. Om det ska lyckas behöver dagens marknadsdrivna skolsystem avvecklas.

Men det vill naturligtvis inte Mikaela Valtersson. Hon anser att det fria skolvalet har blivit en succé. Problemet är att det är för få som väljer.

”När bara vissa grupper utnyttjar det fria skolvalet kan det leda till oönskade konsekvenser. Men det problemet kan inte lösas med tvångsmetoder, utan genom att göra valet tillgängligt för fler.”

Dagens omfattning av det fria valet har lett till en fördubbling av skillnaderna mellan skolor när det gäller elevernas betygsresultat och prestationer i PISA. Denna ”oönskade konsekvens” vill Valtersson lösa med att ännu fler ska välja skola. Med det synsättet torde problemen upphöra helt om alla väljer en annan skola än den närmaste. Genialt!

Mikaela Valtersson har inte förstått att det fria skolvalet är en segregationsprocess där i första hand de välutbildade föräldrarna väljer en annan skola. De söker sig till likasinnade efter socioekonomiska grunder. Det innebär att segrationsprocesserna startar om på den nya skolan om elevsammansättningen inte upplevs som tillfredsställande.

När friskolebranschen är inne i sin allvarligaste kris hittills, beskriver Mikaela Valterson läget som att det är succé. Det kan vi förstå om hon menar succé för ägare och direktörer. De tjänar ju pengar på att skolorna segregeras. Ju större skillnader det är mellan skolorna desto fler väljer en fristående skola. Och ju fler som väljer desto större andel av skolpengen går till friskolebranschen.

Nätverket för en likvärdig skola och tankesmedjan Katalys genom Jan-Åke Fält, lärare på Värmdö gymnasium, Marie Israelsson, lärare på Värmdö gymnasium, Bo Karlsson, före detta rektor vid Farsta gymnasium, Mats Norrstad, lärare i Huddinge, Sten Svensson, före detta chefredaktör för Lärarnas tidning, Mats Wingborg, skribent och utredare samt Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys. Artikelförfattarna utgör redaktion för boken ”Slaget om den likvärdiga skolan” (Katalys).

 

Mikaela Valtersson replikerar: Likriktning ger inte likvärdighet

Nätverket för en likvärdig skola och Katalys gör i sin replik, på min artikel om det fria skolvalet, precis det som jag ville varna för, nämligen skyller vissa skolors resultat på eleverna. ”Först väljer några elever en annan skola och sedan, när resultaten sjunker, väljer ännu fler bort skolan. Och det är en missuppfattning att dessa skolor är dåliga”, skriver de. De skriver att det spelar ingen roll hur skickliga lärarna är, dessa skolor är dömda att bara bli sämre och få allt lägre resultat.

Vilken oerhört negativ syn på vad skolan faktiskt kan förmå göra. Det är min absoluta övertygelse att skolan inte är dömd att vara dålig beroende på vilka elever som går där. Lärarna och lärarnas skicklighet har en helt avgörande betydelse och det är klart skolan kan ha bra studieresultat oavsett elevsammansättning. Det är en väldig tur att landets lärare och rektorer inte har den negativa synen på elever och skolans möjligheter som artikelförfattarna ger uttryck för.

Visst finns det skolor som har tuffare förutsättningar, med stor andel elever som har inlärningssvårigheter, bristfälliga förkunskaper eller sämre möjlighet att få stöd hemifrån. Men då är det skolans uppgift att lösa detta, vanligen med extra resurser från kommunen, som ska betalas ut efter behov och med genomtänkt pedagogik. Det duger faktiskt inte att säga att vi inte kan nå bättre resultat på grund av vilka elever som går i skolan.

De skriver också det fria skolvalet är ”en segregationsprocess där i första hand de välutbildade föräldrarna väljer en annan skola. De söker sig till likasinnade efter socioekonomiska grunder.” Det är ett påstående jag hör ibland, att elever och föräldrar söker skola utifrån vilka som redan går där. Men jag har inte sett några tydliga bevis för att det skulle ligga särskilt mycket i det. I de intervjuundersökningar med elever och föräldrar som finns publicerade talar både ungdomar och föräldrar i första hand om skolans utbildningskvalitet och om att den har bra lärare som avgörande för deras val.

Med dagens system, där det är alltför svårt att hitta relevant information för att jämföra och välja den skola som passar ditt barn bäst, är det tyvärr inte så förvånande att en högre andel av dem som gör ett aktivt val är högutbildade, även om skillnaden mellan grupperna inte är så stor som det kan låta. En majoritet av alla föräldrar – även dem med högskoleutbildning – har fortfarande sina barn i kommunala grundskolor. Men det finns en skillnad i vilka som väljer – det är ju just det som vi i Friskolornas riksförbund vill åtgärda genom att få fram bättre information som kan underlätta för alla att göra ett aktivt val.

Det behöver inte innebära att fler väljer en fristående skola, eller ens att fler väljer en annan än den närmaste skolan. Det viktiga är att så många som möjligt tar chansen att välja det som passar dem bäst.

Mikaela Valtersson, ordförande i Friskolornas Riksförbund och vice VD för Kunskapsskolan

Arkiv