Ledarbloggen

Patrick Krassen

Patrick Krassen

Tidigare i december skrev Per Gudmundson på ledarsidan om antologin ”Från smedja till tankecentral”, utgiven av socialdemokratiska studentförbundet. Det genomgående draget i inläggen i boken är bristen på idédebatt inom socialdemokratin; ”Alltför få personer som söker sig till arbetarrörelsen hittar idag den spännande idédebatt, politiska och kulturella verksamhet man behöver för att tycka att det är relevant att komma tillbaka”, skriver till exempel S-studenters ordförande Kajsa Borgnäs.

Det finns dock ett par ställen där idésmidande pågår inom eller i närheten av socialdemokratin. Ett exempel är inrättningen med det något generiska namnet Arbetarrörelsens Tankesmedja; ett annat den kvalitativa men aningen svårtillgängliga tidskriften Fronesis. Från tankesmedjan Agora, som är en del av Arenagruppen, kom det nyligen – i en händelse som, med tanke på budskapet i ”Från smedja till tankecentral”, ser ut som en tanke – en antologi med titeln ”Agenda 2010+”. Boken är en del av ett projekt inom Agora med syfte att utröna ”hur den framtida radikala och progressiva politiken kan och bör se ut” och innehåller inlägg av 22 debattörer som alla tillhör ”vänstern”, i bred bemärkelse.

En del av inläggen är intressanta. America Vera-Zavalas kritik av vänsterns avsaknad av en politik för städer är välformulerad och andas av ett intresse för det urbana som sällan formuleras politiskt. Förre biståndsministern Jan O Karlsson målar en bild av en migrationspolitik långt ifrån den krassa och offermentalitetsdominerade syn som präglat den socialdemokratiska under längre tid. Vänsterförnyaren Johan Lönnroth och Göteborgs kommunstyrelseordförande Göran Johansson ger båda credit till Alliansen för dess reformer på ett idémässigt självkritiskt sätt.

Målsättningen med ”Agenda 2010+”, att ”se med nyfikenhet på vår tids problem” och inte ”betrakta framtiden som given, utan möjlig att påverka, styra och förändra”, leder dock i föga utsträckning till någon givande idédebatt. Antologins inlägg säger ytterst lite om vilka idéer och värden som är intressanta för vänstern i det kommande. Agora uppges verka utifrån ”värderingar baserade på jämlikhet, jämställdhet, social rättvisa, demokrati och frihet” – vilket sammankokat blir en soppa av allt och inget.

Föga tas upp om långsiktiga målsättningar eller strategier, metoder eller ens prioriteringar mellan de olika värderingarna (att det finns motsättningar mellan till exempel frihet och jämlikhet borde vara känt även för socialdemokratiska tankesmedar). Det är just avsaknaden av dessa perspektiv som leder till ett ständigt klafsande i pragmatismens träsk. Dogmatiskt testuggande är förvisso sällan en framkomlig väg, men som skrivits om på ledarsidan tidigare saknar ”De Rödgröna” en sammanhållande idé, en gemensam vilja. Alliansen vill, och det är grundbulten för samarbetet, öka valfriheten och det egna ansvaret för Sveriges medborgare. Om det fanns en motsvarande tanke hos socialdemokratin röstades den bort med Göran Persson 2006 – och ännu har inget framträtt för att ersätta den. Den idémässiga ökenvandringen till vänster synes fortsätta ett tag till.

Arkiv

Fler bloggar