Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Socialdemokraterna riktigt gottar sig åt Nuon och Riksdagens frågestund i dag blev följaktligen rena godisstunden för Mikael Damberg (stand in för Stefan Lövfen som ju saknar plats i riksdagen). Det som framkallar myset är möjligheten att skjuta ansvaret från Vattenfalls styrelse till regeringen – och ytterst statsministern själv.

Regeringens tjänstemän hade ju avrått och pekat på att priset var för högt, framhöll Damberg. Och fortsatte med att säga att Reinfeldt tidigare har glidit på svaren men att han hoppades att det denna skulle erbjudas raka svar på varför man inte, just det lyssnat, på tjänstemännen.

Det finns säkerligen olika definitioner av ett rakt svar. Reinfeldt valde den politiska definitionen. Affären var inte så dålig som det framställs och det är för tidigt att veta  hur det kommer att sluta. Han kontrade också med att den tidigare socialdemokratiske näringsministern Anders Sundström vid tillfället satt i Vattenfalls styrelse (vilket på något sätt skulle göra Socialdemokraterna medansvariga, får man anta).

Samtidigt betonade han helt korrekt att det var styrelsen som gav inköpsordern, men också lika korrekt att beslutet var förankrat i regeringen via näringsminister Maud Olofsson. Kort sagt är  undertexten ”skyll inte på mig”.

Det är inte helt snyggt att låta Olofsson ta hela smällen.

Varför inte bara säga Nuon var en usel affär och att det med facit i hand är klart att det hade varit bättre att lyssna mer på varningarna tjänstemännen, men att det trots allt är styrelsen  som ska bära ansvaret. Sätta punkt och fundera över läxorna.

Vad betyder Nuon för hur vi ska se på den statliga bolagssektorn. Är det lämpligt att en gigant som Vattenfall är ett helägt statligt bolag? Inbjuder det till Nuon? Finns det bättre modeller som skulle kunna bidra till att minska risken för dåliga affärer?

Och det är frågeställningar som också Stefan Löfven borde konfronteras med.

Risken är dock att den verbala ping-pongen med Nuon flygande fram och tillbaka över det politiska spelbordet bara kommer att fortsätta.

Arkiv

Fler bloggar