Kommentar om klimatdebatten

Med anledning av op-ed-artikeln Med begränsade resurser måste vi prioritera (5/5) inkom en kommentar från Anders Wijkman. Denna har i sin tur föranlett nedanstående läsarkommentar:

Bjørn Lomborg ger på ledarsidan i SvD 5/5 en saklig och balanserad  politisk/ekonomisk analys av centrala frågor i klimatdebatten. 6/5 publicerades i tidningens nätupplaga en kommentar till den artikeln författad av  Anders Wijkman. I kommentaren  beskyller Wijkman Bjørn Lomborg för att vara ohederlig. Det är inte bara ohövligt, utan fungerar också som det skrivna ordets motsvarighet till att höja rösten när argumenten tryter.

Påståendet att miljontals människor i dag drabbas av klimatförändringar är ju rent struntprat. Den som har grundläggande kunskaper i meteorologi och klimatologi förstår att det rådande klimatet innehåller ett stort spektrum av normala variationer av väder. Det är extremer inom ramen för sådana variationer man kan känna sig drabbad av. Ändringar av klimatet kan per definition ingen av oss känna av på en eller annan dag. Inte heller kan vi identifiera något sådant med stöd av den senaste veckans, månadens  eller årets upplevelser eftersom klimat är ett medeltillstånd över en tidsrymd  om ett par, tre decennier och i rummet, i det aktuella fallet, över hela jordytan. För att studera förändringar i klimatet behövs rimligen minst två sådana tidsperioder.

Den enda klimatändring som verkligen har kunnat konstateras i närtid är en höjning av den globala medeltemperaturen på 0,75 grader under förra seklet. De senaste 17 åren har medeltemperaturen legat stilla.

Inlägget innehåller också ett antal andra missförstånd och felaktigheter. Vindkraften subventioneras i Sverige med mer än 2 miljarder kr årligen. Vindkraftsparker i superformat byggs upp. Till ringa nytta för landet.  Men med stor förstörelse i naturen. Vi exporterar redan subventionerad el när det blåser. När det inte blåser klarar vi oss med det vi har i form av vatten- och kärnkraft.

Att vi skulle drabbas av en klimatkatastrof om vi inte omedelbart vidtar åtgärder, såsom Wijkman påstår,  är till exempel en slutsats man möjligen kan dra om man utgår från modellsimuleringar. Sådana har emellertid hittills visat sig ge orealistiska resultat och har inte i något fall kunnat valideras mot verkliga data. Att åta sig kostsamma  åtgärder för att möta ovetenskapligt  grundade hot kan väl knappast vara en framgångsrik strategi. Det välkända etanolfiaskot borde tjäna som en varning.

Bengt Söderberg, pensionerad meteorolog och chef för Försvarets Vädertjänst, samt fil lic i meteorologi