Annons

Ledarbloggen

Benjamin Katzeff Silberstein

Benjamin Katzeff Silberstein

Genom superhiten ”Gangnam Style” håller det sydkoreanska musikundret ”K-pop” på att erövra världen. På Youtube har över 280 miljoner hört den beroendeframkallande melodin och sett rapparen Psys originella dans. Flera världsmedier har rapporterat om trendvågen, som även nått Sverige. En gråmulen lördag i september samlades hundratals ungdomar på Sergels Torg i Stockholm till en så kallad ”flashmob” (plötslig folksamling) för att dansa till den plötsliga världshiten, och på fredag hålls Stockholms första k-pop-klubb.

Strålkastarljuset är naturligtvis goda nyheter för Sydkoreas del. Man kan anta att det jublas på handelskamrar världen över. Men i grannlandet Nordkorea har den sydkoreanska musikvågen betydligt mer omskakande effekter. Där skakar sydkoreansk populärkultur den nordkoreanska diktaturens grundvalar.

Nordkorea är på många vis ett slutet land, men inte helt. Under 1990-talets svältkatastrof uppstod svarta marknader då planekonomin brutit samman. En strid ström av varor började smugglas in via landets norra gräns, från Kina. Efter ett tag började modiga nordkoreaner, med risk för sina liv, att smuggla in också sydkoreansk film och musik till nyfikna landsmän. Enligt studien A Quiet Opening (InterMedia 2012) kostar en mp3-spelare runt 8 dollar på svarta marknaden i Nordkorea – dyrt men inte oöverkomligt – och i en studie från 2010 uppgav 48 procent av en grupp nordkoreanska flyktingar som intervjuats att de brukade titta på sydkoreanska DVD:er i Nordkorea. Många har vittnat om hur sydkoreansk kultur är så utbrett under ytan i Nordkorea att den skapat språk- och modetrender bland landets unga.

Man förstår att den nordkoreanska regimen gör allt den kan för att stoppa smugglingen. Den insmugglade sydkoreanska kulturen visar nordkoreanerna att Sydkorea inte är så miserabelt som den nordkoreanska propagandan länge hävdat. För en nordkorean kan låtar som ”Gangnam Style” innebära ett uppvaknande, på samma sätt som amerikansk musik färgade unga i det forna Sovjetblocket. Musiken säger nämligen någonting om det politiska systemet i det samhälle som den kommer ifrån.

För Sydkorea är k-pop en växande exportvara. För Nordkorea är den en långsamt briserande politisk bomb.

Arkiv