Annons

Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Alf Svensson skriver om ålder och erfarenhet i politiken. Detta bland annat med anledning av att 28-åringarna Annie Lööf nominerats som ny partiordförande i Centern och att Gustav Fridolin tagit över som språkrör i Miljöpartiet. De verkar vara mycket duktiga, konstaterar Svensson, men vad säger att de inte skulle vara ännu bättre om 20 år.

 

På sitt sätt kan jag hålla med. Att vara politiker är inte bara att ha rätt åsikt utan också att väcka människors förtroende och hantera svåra situationer, och då är det rimligen en tillgång att ha gedigen livserfarenhet. Fast detta bli ju ett resonemang i allmänhet och i teorin. Men vad Centern, till exempel, nu har haft att ta ställning till är något specifikt: inte partiledares ålder i största allmänhet utan om Annie Lööfs förhållandevis låga ålder är en så tung black om foten att man borde ha föredragit Anders W Jonsson eller Anna-Karin Hatt i stället, och då har svaret blivit nekande. Det har legat tillräckligt mycket i andra vågskålen: kommunikativ förmåga, intelligens, den i personval demonstrerade förmågan att vinna väljares förtroende. MP- folket har förstås resonerat på motsvarande sätt vad gäller Fridolin.

 

Däremot är det lätt att hålla med Alf Svensson om att det vore bisarrt om det spred sig en allmän uppfattning i partierna av att människor är politiskt förbrukade vid 55 års ålder, och man kan faktiskt misstänka att så är fallet. Carl Bildt och Mats Odell är trots allt de äldsta kamraterna på framskjutna positioner i svensk rikspolitik och de är inte mer än några och 60. Men som Junilistans Nils Lundgren och Alf Svensson själv har visat kan man få riktigt starkt väljarstöd även när man har hunnit högre upp i åldrarna än så.

 

Sedan hör det ju till pjäsen att Alf Svensson inte var mer än 34 år när han en gång blev partiledare. Och det var för nästan 40 år sidan, då 34 års ålder väl motsvarade 24 i dag…

 

Arkiv