Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Det Islamiska förbundet (IFiS) är inte hemlighetsfullt. De driver skolor, förskolor och har en fyllig webbsida. I organisationens artikelarkiv (nu bortplockat) återfanns tidigare dokument med tolkningar av islam. Dokumenten, innehållande religiösa anvisningar, är besvärande ofta skrivna av centralfigurer inom Muslimska brödraskapet. Via en historisk sökning hittar man dokumenten ändå.

Här fanns tex ”Den muslimska familjestadgan” av Dr Yousef Al-Qaradawi, en av brödraskapets främsta intellektuella. (Innehåller de omdiskuterade styckena om olika legal status för kvinnor och män.) Här återfanns också brödraskapets grundare Hassan al-Banna samt den redan mycket omdiskuterade Salah Sultan. Urvalet påminner om valen av föreläsare och även här saknas diskussion eller alternativa lästips. Mångfald och debatt är syftet har det sagts, men varför syns då aldrig texter eller föreläsare som tänjer tanken och de religiösa tolkningarna i motsatt riktning? Varför inte en homosexuell och troende bland de homofoba, tex?

 

Affären med den avgångne Omar Mustafa har flera lager. Att många som har föreläst hos IFiS är antisemitiska och homofoba har Mustafa redan tillstått. Hans löfte om bättre granskning av föreläsare framöver var välkommet och förhoppningsvis gäller det även nu, trots att Mustafa har lämnat sina uppdrag hos socialdemokraterna.

Men, det är Socialdemokraterna som förtjänar mest klander för detta debacle. Mustafa själv har varit aktiv socialdemokrat och samtidigt rattat IFiS i flera år. 2011 kunde han både avfärda kritik mot föreläsarval och kalla personer som arbetar mot hedersvåld islamofober utan reaktioner från partiet (Newsmill 31/3 2011). Han har på goda grunder trott sig befinna sig inom ramarna för S, men så kastas han plötsligt ut. Uppmanas lämna partistyrelsen. Inte konstigt att han låter bitter i sitt avskedsbrev.

I påskas bjöd Omar Mustafa återigen in talare vars åsiktsmässiga profil näppeligen kan kallas S-märkta till Muslimska Familjedagarna. Till evenemanget kom även Veronica Palm, som med sin arbetarekommun föreslog Mustafa till partistyrelsen.

Det är ingen vild gissning att Palm varken före eller efter besöket googlade namnen i programmet. Hade hon gjort det hade hon kunnat ta del av när Yasir Qadhi förklarar att muslimska kvinnor inte bör arbeta samt beklagar att det inte är lika okej att förakta homosexuella i väst nu som det var på 80-talet.

 

S har uppenbarligen varit aktivt ointresserade av att se existerande värderingskrockar mellan IFiS och rörelsen. Och nej, det handlar inte om att muslimer i allmänhet inte är förenliga med S, som en del tolkar affären som. Givetvis kan detta inte vara slutsatsen och om vi drar den har vi samtidigt sagt att IFiS skulle vara synonyma med den långt större gruppen muslimer i Sverige. Dylika generaliseringar bör vi akta oss för. De värderingskrockar som diskuteras har snarare ytterst med organisationens kopplingar till Muslimska brödraskapet att göra.

 

Det är också värt att påpeka att inte bara S fungerar så här. Inte bara S är sådär aktivt ointresserade. Exakt samma fenomen återfinns hos Moderaterna, som har löst liknande frågetecken kring riksdagsledamoten tillika förre IFiS-ordföranden Abdirizak Waberi, med lite rask formalia – en underskriven ”kandidatförsäkran”.

Varför gör man så? Varför detta aktiva ointresse för kandidaternas handlingar? Ett svar föreslås av Anna-Lena Lodenius, ett svar som även tar avstamp hos Nalin Pekgul, som diskuterar i frågan i ett sevärt tv-inslag här. Hon menar att partiernas i grunden lovvärda iver att få in invandrare i leden emellanåt leder till att man ställer lägre krav på dem än på infödda svenskar. Pekgul beskriver det som en naivitet, vilket kanske kan förstås som att man blir lurad. Jag tror inte att det behöver vara så intrikat. Kanske lurar alla parter varandra. Partierna ser dessutom nya väljargrupper hägra. Oavsett vilket är resultatet av detta aktiva blundande den röra vi sett de senaste dagarna. Det har inte tjänat någon väl.

– Omar har en profil som ingen annan har i vårt parti. Vi har inga på central nivå som är aktiva muslimer, sade Teres Lindberg, ledamot i S valberedning till Expressen 11/4.

Den oförblommerade tokenismen i uttalandet är häpnadsväckande. Mustafa föreslogs alltså i egenskap av muslim för att partiet inte ”hade några”??? Förolämpningen är total, både gentemot Mustafa, men också gentemot alla muslimer som inte vill representeras av honom och hans organisation. Väljarna är förmodligen inte så imponerade heller.

 

Arkiv