Mona Sahlins uttalande hos Skavlan om att hon nästan kände en viss skadeglädje när partiet gick igenom sin djupa kris är symptomatiskt för politiker som äntligen lämnat sitt politiska liv bakom sig och åter blivit vanligt folk. Och det är lätt att förstå hur otroligt skönt det måste vara att få säga vad man faktiskt känner. Att inte längre behöva låtsas att det alla säger hände på VU-mötet överensstämmer med verkligheten etc. Att äntligen få vara människa igen. Det är också en av de icke-föraktliga fördelarna med att inte vara politiker.
