X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

I DN Kultur skriver Malin Ullgren hur hon upplever ett allt trängre åsiktsutrymme i svensk debatt. Man får inte vara för vänster, skriver hon.

Detta är säkert besvärande för Ullgren eftersom hon uppenbarligen vill vara ”mer vänster” än klimatet tillåter. Hennes krönika handlar dock egentligen om SNS-rapporten Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? och vem som är mest politisk –forskarna eller deras kritiker.

Vad gäller SNS-rapporten var kritiken mot slutsatserna i den i högsta grad berättigad. Kritiken riktade sig mot det faktum att SNS tidigare forskningschef Laura Hartman dragit slutsatser som snarare liknade partipolitik än vetenskap. Hartman utgick inte från fakta i rapportens delar varför hennes bidrag snarare bör läsas som ett fristående debattinlägg.

”Rapporten säger ungefär att vetenskapen än så länge inte ger något stöd för antagandet att effektiviteten och kvaliteten självklart ökar med privatägd vård och omsorg” förklarar Ullgren. Nja, kritiken handlade väl snarare om att 1. rapporten kom fram till att det inte finns tillräckligt underlag för att dra några slutsatser alls om konkurrensutsättningens effekter, vilket 2. av Hartman tolkades som att konkurrensutsättning inte kan rekommenderas.

Man behöver inte vara höger för att se ett logiskt problem i Hartmans resonemang. (Möjligen underlättar det om man inte är vänster..)

Ullgren hoppas att SNS-rapportens eftermäle ska fungera som ett ”wake up-call” eftersom det ”tajtrumpade åsiktsklimat” som leder till kritik av Hartmans vetenskaplighet enligt Ullgren har gett konsekvenser som ”blivit alldeles för stora”. Om Ullgren med alldeles för stora konsekvenser syftar på Hartmans  och SNS VD:s avgång framgår inte.

Personligen hoppas jag på ett wake up-call för forskare som låter sina politiska övertygelser och inte de faktiska forskningsresultaten avgöra vilka slutsatser de drar.

 

Arkiv