Intervjuad: Johan Norberg

I dag välkomnas Johan Norberg som ny kolumnist på ledarsidan. Johan är författare, dokumentärfilmare och idéhistoriker. Sedan 2007 är han senior fellow vid den amerikanska tankesmedjan Cato Institute i Washington, USA, och har tidigare bland annat varit verksam vid Timbro. Sedan några år är Johan bosatt i Malmö.

Med utgångspunkt i några av hans böcker bad jag honom ge sina perspektiv på världskapitalism, finanskriser och nya politiska skiljelinjer. En biografi om Johan finns att läsa på hans hemsida.

På din hemsida beskriver du att du verkar för liberalism, kapitalism och globalisering. Både kapitalism och globalisering är ord som ofta bekläds som omskrivningar för utsugning och förlorade värden. 2001 tog du dessa i försvar med din bok Till världskapitalismens försvar, som har vunnit pris, översatts till flera språk och sänts som dokumentär i brittisk tv. Varför tror du att folk kan känna oro inför kapitalismens och globaliseringens verkningar?

– Ett skäl är att dess frukter syns först på lång sikt, genom välståndsökning och utveckling långt senare – och då finns det många andra som gärna tar åt sig äran av det. På kort sikt kan kapitalism och frihandel tvärtom se stökiga och besvärliga ut, eftersom varje övergång till bättre teknologier och produktionssätt först innebär att gamla modeller, företag och fabriker läggs ned. Därför behövs det alltid någon som kan ge den långa siktens perspektiv, mot alla kortsiktiga frestelser att sakta ned eller blockera utvecklingen. Framtiden har inga lobbyister, var det väl Göran Persson som sade någon gång.

För den som inte har läst din bok, hur skulle du kortfattat förklara varför världskapitalism är bra?

– Om man blickar ut över världen ser man att fattigdom beror på en form av ojämlikhet – den ojämlika fördelningen av kapitalism. De länder som har haft fria marknader under en längre tid har blivit rika, de som inte har det har fastnat i fattigdom och stagnation. Under de senaste tio åren har hundrafyrtiotusen människor lyfts ur extrem fattigdom varje dygn, och det har skett snabbast i de länder som har liberaliserat sina ekonomier mest.

Du har även skrivit boken En perfekt storm (2009) om finanskrisen, som också har filmatiserats i Överdos – en film om nästa finanskris. Förra året utom också Eurokrasch: en tragedi i tre akter som handlar om eurokrisen. Det har i bland sagts att finanskrisen och eurokrisen är bevis på kapitalismens misslyckande. Hur ser du på det?

– Jodå, det finns massor av kapitalister och bankirer som har gjort huvudlösa misstag, med fruktansvärda konsekvenser. Men frågan är varför de alla har misslyckats på precis samma sätt vid samma tillfälle. Och då tycker jag att man måste titta på hur centralbanker, stater och finansreglerare genom sin väldiga makt skapade drivkrafter för finansaktörerna att fatta dumma och kortsiktiga beslut, och genom att rädda dem som misslyckas tar man ifrån dem ansvaret att tänka på riskerna. Det finns för mycket homogenitet och enögdhet på marknaderna, och det bidrar till bubblorna. Problemet är bara att de regleringar som alla kräver efter varje kris gör marknaderna ännu mer homogena, och då blir också kriserna så här stora.

“Ofta har jag som liberal mer gemensamt med den frihetliga vänstern i sådana frågor, vilket skapar utrymme för tumult och oväntade allianser.”

I boken Ett annat Sverige är möjligt från 2006 ger du ett liberalt perspektiv, och America Vera-Zavala ger i sin tur ett socialistiskt perspektiv, på vad som krävs för att Sverige ska bli ett bättre samhälle. Om du jämför hur du såg på förutsättningarna för Sverige 2006 med hur det ser ut nu, efter snart åtta år med en borgerlig regering vid makten – skulle du säga att steg har tagits i rätt riktning?

– Jag har ett framtidskapitel i den boken och faktum är att det framtidsscenario jag avslutar med så här långt påminner en del om vad som har hänt. Det har tagits steg i rätt riktning, särskilt när det gäller skattesänkningar, valfrihet och arbetskraftsinvandring, som har gjort Sverige friare och bättre rustat för framtiden.

Vad skulle du säga krävs ytterligare ändå för att Sverige ska bli ett bättre samhälle?

– Om vi ska kunna rå på utanförskapet, som fortsätter att vara ett öppet sår, krävs en genomgripande liberalisering av arbetsmarknaden. Och när det gäller några områden, som statlig övervakning och kontroll av utbildningen, till exempel förbud mot hemskolning, tycker jag att regeringen har gått åt helt fel håll.

Ser du några nya skiljelinjer, eller är den mellan liberalism och socialism fortsatt den mest centrala i svensk politik?

– Konflikten mellan liberalism och socialism är fortfarande central när det gäller ekonomi, men jag tycker inte att den är särskilt relevant när det gäller andra slags frågor som blir allt större, som exempelvis synen på invandring, övervakning och synen på ny teknik. Där finns en annan typ av konflikt där det liberala perspektivet inte alltid delas av den konservativa högern. Ofta har jag som liberal mer gemensamt med den frihetliga vänstern i sådana frågor, vilket skapar utrymme för tumult och oväntade allianser.

Sist men inte minst, vad har SvD:s läsare att vänta av ämnesval och perspektiv i dina kolumner?

– Jag kommer att beskriva samtidshändelser och ekonomiska spörsmål utifrån mina värderingar och så kommer jag berätta om den utveckling och de tankar som jag stöter på i världen utanför Sverige, som jag tror kan tillföra idéer och energi till den svenska debatten. Jag tänkte säga det andra inte säger, annars finns det ju ingen mening med det.

I Johans första kolumn som publiceras i dag skriver han om betydelsen av ny teknik.