Annons

Ledarbloggen

Siri Steijer

Siri Steijer

I en artikel på DN debatt (1/8) kopplade några forskare samman ökningen av stroke och hjärtinfarkt bland medelålders personer med fettdieternas genomslag de senast tio åren. För dem som följer dessa fettdieter borde nyheten varit välkommen– bättre att få reda på en hälsofara förr än senare liksom. Och att det inte är helt nyttigt att bälga i sig grädde och möla bacon borde inte komma som en chock.

Men efter att nyheten publicerats fick bland annat SVT hundratals mejl där journalister som rapporterat om den kallades kvacksalvare och lögnare och anklagades för att sprida propaganda. Professor Maj-Lis Hellénius, en av forskarna bakom debattartikeln, vittnade också om att hon mottagit kritik och hot.

Så vad är det med LCHF och fettdieter som gör människor så dövblint lojala till dem. Vad är det som får dem att försvara den med näbbar och klor? Och vad får den annars så miljömedvetna svensken att äta kopiösa mängder kött?

Kanske handlar det om att man för en gångs skull får ge sig hän åt frosseri. Att man får leva ut sina köttsliga lustar utan att behöva känna sig syndig efteråt. Viktnedgång (vilket är skälet till att många följer LCHF även om det inte gäller för alla) har alltid tidigare haft måttfullhet som käpphäst, självkontrollen: ”att kunna hålla igen”.

Men LCHF är en diet utan måttfullhet, helt enkelt. En liten ventil mot det djuriska. Kanske har vi därför, när vi en gång stoppat handen i LCHF-burken, lite svårt att sluta. Vad än läkarna säger.

 

Arkiv