Humanioradebatten når USA

Det är inte bara i Sverige som humaniora har problem. I ett lätt polemiskt men tankeväckande inlägg på webbtidskriften Slate presenterar den amerikanske professorn i engelska William Pannapacker sina förslag på förändringar som måste till för att humaniora ska komma fötter i USA. Det är med andra ord inte bara i Sverige som det råder krisstämning.

Pannapacker är tidvis skoningslös. Den enda han skulle kunna rekommendera att gå en forskarutbildning inom humaniora är den som antingen är ekonomiskt oberoende, har en mamma som är rektor för ett ledande universitet eller behöver titeln för att avancera i ett område där man redan är etablerad. I det sistnämnda fallet är Pannapacker dock tveksam. En masterexamen räcker nog gott, menar han.

Hans förslag till lösningar är givetvis anpassade till amerikanska förhållanden. Pannapacker tycks heller inte slås av tanken att humaniora, som jag påstod i min ledare om humaniora för några veckor sedan, har djupare problem än de rent ekonomiska och organisatoriska. Men det är i många avseenden tankeväckande läsning, som visar att påfallande många av humanioras problem är internationella. Alla som bryr sig om det som Pannapacker kallar ”the life of the mind” har ett ansvar för att debatten fortsätter.