– Jag förstår verkligen inte vad det är som sker just nu, är nyckelfrasen när Mona Sahlin ”bryter tystnaden” i en intervju i DN i dag.

Hon talar bara om Libyeninsatsen, men de orden är onekligen en sammanfattning som skulle kunna beskriva mer av vad som skett inom Socialdemokratin på senare tid än bara flip-floppandet i just denna fråga. En förbryllad rynka i pannan har blivit den främsta looken för hur vi möter allehanda nyheter som emanerar från partihögkvarteret på Sveavägen och Sahlin verkar på den punkten inte förvånas mindre än någon annan.

Frånsett just Libyeninsatsen avhåller sig Sahlin dock från att – alltför tydligt – recensera sin efterträdare, men det är svårt att inte läsa mellan raderna när hon räknar upp vilka hon har kontakt med 0ch räknar som vänner och inte. På samma sätt är det tydligt vem hon sympatiserar med när hon ger Juholts klantiga kommentarer av Thomas Bodströms bok en släng av sleven, även om det blir lätt obegripligt när hon börjar hitta på liknelser om fotbollslag med bara Zlatan:

– Jag har långtifrån läst allt som sagts. Men jag tycker att Håkan uttryckte sig lite taskigt om att Thomas har spelat fotboll längre än han hållit på med politik.

– Ett av de problem som partiet har är att det är alldeles för få som kommer in i politiken i vuxen ålder. Att Thomas säger saker som det blir debatt om är bra. Thomas är som Zlatan, tycker jag. Det vore hemskt med ett landslag med bara Zlatan men det är skönt att det finns en.

Också när Sahlin talar generellt om svårigheten att förändra S hör man att hennes bedömningar inte är så generella som de i förstone ger sken av. Hon talar inte bara om svårigheterna hon själv hade att förnya, det låter faktiskt lite som en dom över framtiden också:

– Vi är ett parti som är så gammalt och har så mycket traditioner och stora perioder bakom oss, och det är fortfarande väldigt många som vänder blickarna ditåt.

– Varje förändring ska emanera ur det som gjorde att vi var stora förr. Jag känner att det kommer aldrig att gå. Självbilden är sådan i partiet och då finns ett motstånd mot att förändra.

Och hon har ju rätt. Det finns ett motstånd mot förändring, det fick Sahlin bittert uppleva. Och just nu leder mannen som deltog i hennes avsättning partiet. En man som av en händelse sagt följande om det där med förnyelse:

– Jag är så satans trött på dessa närmast religiösa utropen på ”förnyelse”.