Replik om Gun Holmertz och Hjällbo

Replik på ledarsidans ”Allt är lugnt i Hjällbo” från häromdagen.

———–

I en ledare i SVD (1/6) menar Sanna Rayman att vi på ett svepande sätt kritiserat Gun Holmertz, verksamhetsansvarig för Caritas frivilligarbete i Hjällbo/Bergsjön, omtalade debattartikel ”Islamismen får allt större fäste i Hjällbo” (GP 16/6). Rayman menar att man inte tagit hennes uppgifter om att islamism står i vägen för integration på allvar.

I vår replik (som i en längre version publicerats på bloggen Religionsvetenskapliga kommentarer) gav vi Holmertz rätt i att många somalier lever i ett utanförskap och att det finns brister i integrationsarbetet.

Men vi vände oss emot hur Holmertz använde islamism – vilket är en paraplyterm för en mängd sinsemellan olika ideologiska islamtolkningar – som ett självförklarande begrepp. I artikeln exemplifierades den växande islamismen med att kvinnor skyler sig och av ”männens tilltagande sätt att klä sig extremt: med fotsid dräkt, huvudbonad och skägg.” Hon nämner också att män, varav vissa anklagats för att vara wahhabiter, samlas för att be i en lokal som hyrs av föreningen Afrikas Horn och som tidigare användes för barn och kulturverksamhet. Som ett sista exempel tar hon upp att dessa män vill skaka av sina bönemattor efter det att Caritas personal gått in med sina hundar i lokalen.

Den våldsbejakande islamistiska gruppen al-Shabab, vars aktivitet är centrerad i krigets Somalia, har tidigare rekryterat svensk-somaliska ungdomar. Detta är ett stort problem och en potentiellt kriminell verksamhet. I vår replik lyfter vi fram att ”alla former av kriminell aktivitet [självklart ska] bli polisärenden oberoende av ideologi eller religion.” Men Holmertz nämner inget sådant i sin artikel. Det framgår heller inte hur Afrikas Horns eventuella uppdrag ser ut, och om de missköter detta. Att be eller bära sjal eller skägg är inte olagligt. Det utseende Holmertz tycker är extremt, tolkar många muslimer som ett fromhetstecken.

Muslimer är Sveriges mest utsatta religiösa minoritet. Svårast har människor som bär som sjal eller skägg. Dessa attribut gör det kanske lättare att identifiera dem som muslimer, men att utifrån klädseln dra slutsatsen att de är politiska eller religiösa extremister är problematiskt.

Vi sympatiserar med Caritas arbete i utsatta områden, och tror att den sortens organisationer kan spela en viktig roll i arbetet mot exempelvis religiös extremism. Vad vi vänt oss emot är hur Holmetz lägesbeskrivning riskerar att misstänkliggöra hela gruppen muslimer på grund av en inommuslimsk minoritets destruktiva verksamhet. Självklart måste det svenska samhället ta avstånd från dödshot och påtryckningar oavsett om de är religiöst, ideologiskt eller politiskt motiverade.

Göran Larsson, professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet

Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet