’Svensk flyktingmottagning har havererat’

Replik från Ulf Kristersson, socialborgarråd (m):

När vi i socialtjänsten i Stockholm nu för första gången gör en systematisk kartläggning av det hedersrelaterade våldet och förtrycket, väcker vi flera rätt svåra frågor. En av dem handlar om ”oskuld” och mödomshinneoperationer. Idén är som SvD påpekar (30/7) att den nygifta bruden ska blöda på bröllopsnatten och därmed bevisa att hon inte redan tidigare har haft sex.

Vår undersökning visar att bara i Stockholm (inte i många landsting som SvD uppgav) utför minst 11 av 49 granskade kliniker dessa kirurgiska ingrepp. Priset varierar från 260 kronor till 25.000. Fokus hamnar lätt på vem som utför ingreppen och vad de kostar. Ska det offentliga subventionera kränkande ingrepp på unga kvinnor, lyder en rimlig fråga. Ska privata kliniker tjäna grova pengar på utsatta flickors bekostnad, frågar sig andra.

De ekonomiska frågorna i all ära, men de skjuter bredvid målet. Mödomshinneoperationer är inte i dagsläget olagliga. Men de är orimliga. Ingen vill prata om ingreppen, allra minst de kliniker som socialtjänsten har kartlagt. Den riktigt svåra frågan handlar istället om hur Sverige ska garantera även unga invandrarkvinnors rätt till sina egna liv – och sin egen kropp. Det är inte upp till enskilda föräldrars tycke och smak: Individuella rättigheter och skyldigheter – skilda från familjen, släkten, klanen och gruppen – är fundamentala i svensk lagstiftning. Om dem ska vi inte kompromissa.

Ytterst handlar det om haveriet för svensk flyktingmottagning och ”introduktion”. Nyanlända lär sig helt enkelt bara halva sanningen om Sverige. Och då kan vi i Stockholm inte bara skylla på staten. Den frågan ansvarar vi för själva. Vår stora utmaning ligger i att helt göra om ”vägen till Sverige”. Att vi slutar acceptera att många i praktiken själva väljer vilka svenska regler man gillar för egen del. Och samtidigt kränker individuella rättigheter som de egna döttrarna har. Som rätten att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Sverige må i vissa delar vara ett udda land i världen. Om vi fortsätter se mellan fingrarna när familjer utövar privat rättskipning, sviker vi inte bara viktiga svenska ideal. Vi göder också dem som tror att Sverige mår bäst av att slippa mötet med det främmande.