Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

De borgerliga vann valet därför att det för första gången i modern tid fanns ett tydligt, enat och begripligt alternativ till vänstern. Genom Allians för Sverige visade de fyra partierna att det fanns en genuin vilja att regera gemensamt och lägga småttiga gräl åt sidan. Man tog fram mycket gemensam politik före valet, och det blev klart att Fredrik Reinfeldt var den gemensamma statsministerkandidaten.

Partiaktivister känner till tusen argument för att det måste finnas fyra olika partier i borgerligheten. För väljarna är det däremot ett mysterium.

Ett halvår efter valsegern är Alliansen putz weg. All borgerlig debatt handlar om soloturer med abortgräl i kd och partiledarvåndor i fp som färska exempel. Det här leder käpprätt åt skogen.

Att slå ihop partierna är inget bra alternativ. Fusioner suger kopiöst med energi och skapar massor av konflikter. Att fördjupa samarbetet, däremot, är en helt annan femma. Klart att de borgerliga ska gå till val under gemensam partibetecknin 2010, och klart att de ska inleda processen dit så snart som möjligt. Det är inte fp:s och kd:s ågren för fyraprocentsspärren som ska definiera borgerlighetens hållning utan viljan att fortsätta på den nuvarande regeringens reformspår. Göteborgs-Posten ställer sig tydligt på denna linje i dagens tidning, SvD har funnits där länge och det är angeläget att långt fler i det i vid mening borgerliga Sverige gör samma sak. Regeringspolitiken är viktigare än partiorganisationerna, väljarna viktigare än partifunktionärerna.

Arkiv

Fler bloggar