Annons

Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av op-ed-artikeln Fracking räcker till framtiden (8/6), har följande kommentar inkommit:

Åter skriver Bjørn Lomborg på SvD:s ledarsida. Han ger läsaren intrycket att utvinning av skiffergas skulle vara lösningen på EU:s energiproblem. Men han bortser från rader av problem med skiffergasen och torgför dessutom en rad rent felaktiga påståenden och data om den förnybara energin.

Bjørn Lomborg säger att förnyelsebar energi utgör enbart 1.3 % av Europas energiförsörjning. Detta stämmer inte, siffran för EU28 är ca 14 %, och för länder som Sverige ca 50 %. Anledningen till skillnaden måste vara att han bara inkluderar sol och vind. Men även i Tyskland, världens 4:e största ekonomi, står sol och vind för ca 25 % av elförsörjningen. Det är bara 8 av 28 länder som ligger under 10 %.

Bjørn Lomborg påstår att den mest optimistiska prognosen för förnyelsebar energi till 2035 är 8 %. Detta stämmer inte. IEA (Internationella Energiorganet) prognos till 2035 gör bedömningen att förnyelsebar energi kommer att öka från 20 % 2011 till 31 % 2035 globalt. Även om man tar bort vattenkraft så stämmer inte Lomborgs siffror. Förnyelsebar energi utgjorde 6 % 2011, och prognostiseras enligt IEA att nå 8 % redan 2018 (alltså inte 2035 som Lomborg påstår). Takten är dessutom mycket snabb, upp från 2 % 2006, vilket innebär en fördubbling av sol, vind och biomassa på 5-7 år.

Bjørn Lomborg ondgör sig över subventioner. Förnyelsebar energi får globalt 101 miljarder USD i subventioner 2012 (enligt IEA). Olja, kol och naturgas får ca 500 miljarder USD i subventioner årligen (enligt Global Energy Assessment, GEA, 2012).

Bjørn Lomborg hävdar skiffergasens ekonomiska fördelar. Men analyser från USA visar på tveksam ekonomi för skiffergas, och nyligen har kraftiga nedskrivningar gjorts av viktiga gasfyndigheter i Kalifornien. En viktig anledning till detta är att även om fyndigheterna finns så faller gasproduktionen drastiskt redan några år efter borrning, vilket kräver återkommande nyborrning till stora kostnader.

Bjørn Lomborg hävdar klimatnyttan med skiffergas. Men flera studier, bland annat från EPA (Environmental Protection Agency i USA; motsvarande Naturvårdsverket) visar att läckaget av metan från skiffergas utvinning är så stort att gasen troligen är ungefär lika dålig eller sämre än kol (beräkningar indikerar att när läckaget överstiger 2-3 % så går det jämt ut med kol; läckaget ligger troligen på ca 2-6 %). Flera vetenskapliga artiklar har nyligen publicerats om detta. Även om teknologi finns att reducera metanläckage så pekar detta på behovet av försiktighet.

Bjørn Lomborg tar inte upp några av de andra stora kostnaderna för ”fracking” av skiffergas (överutnyttjande av grundvatten; utarmning ekosystem; kontaminering av grundvatten).

Bjørn Lomborg målar upp Tysklands ”Energiwende” som något som skapat energifattigdom och minskar Tysk industris konkurrenskraft. Energipriser hos konsument har varit höga under lång tid i Tyskland, och sol och vind ger på marginalen billigare el (det är regleringen och avtalen som kompenserar energibolagen som vältras över på kundpriser – inte att det är dyrt att leverera sol/vind el, som dessutom produceras till stor del av småskaliga producenter – som hushåll – som köper och säljer till nätet – en decentralisering och liberalisering av marknaden). Tysk industri slipper i flera sektorer att betala mellanskillnaden (vilket Bjørn Lomborg faktiskt själv påtalar).

Verkligheten skiljer sig med andra ord markant från den bild Bjørn Lomborg målar upp. Frågan är komplex och det finns flera osäkerheter i framförallt framtidsprognoser, men det är viktigt att hålla sig till de fakta som finns när man diskuterar en så viktig fråga som Sverige’s och Europa’s energiframtid.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och chef för Stockholm Resilience Centre.

Arkiv