Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

”Olämpliga produkter och kulturformer” spärras när svenska banker bestämmer vilka som ska få göra transaktioner. Det rapporterar Sveriges Radio idag. Exemplet i radioinslaget gäller företagaren Roland Hånell, som driver skrackfilmsbutiken.se, men som efter att ha blivit spärrad av ”ett tiotal” banker nu gör bedömningen att han måste lägga ner. Han kan helt enkelt inte ta betalt längre.

Alla Sveriges stora banker agerar på liknande sätt. Man arbetar efter etiska policies, som utöver frågor om penningtvätt och barnpornografi dessutom innehåller en klausul om ”stötande beteende”.

– Det är ett ganska kort, allmänt formulerat stycke. Vissa saker är inte olagliga, men ändå stötande för den stora allmänheten, och därför ska man inte hålla på med dem, säger Jan-Olof Brunila, chef för Swedbanks kortbetalningslösningar, till Sveriges Radio.

Så här ska banker inte hålla på. Banker ska inte vara censorer. I de fall staten ställer väl underbyggda krav, som när det gäller exempelvis penningtvätt eller terrorismfinansiering, ska banker förstås gå rättsväsendet till mötes. Men bankerna ska inte på egen hand upprätta några svarta listor över bokförlag som publicerar misshagliga böcker.

Det är inte bara banker som ska hålla tassarna borta från användarna. Postföretag ska inte sprätta upp breven för att leta efter markis de Sades verk. Järnvägsbolag ska inte fråga resenärerna om vem de ska träffa när de kommer fram till Nässjö, och vad de har för planer med sammanträffandet. Telefonförsäljaren ska inte spärra numret till kundens älskarinna. Internetleverantörer ska inte fråga klienten om denne tänker försöka störta regimen med sitt twittrande.

Argumentationen har förts så många gånger att man kan tycka att den borde vara självklar på 2000-talet. Vem kan dra en vettig gräns för vad som är ”stötande”? Nu gäller det skräckfilm, men vad sägs om hönsuppfödning? Klimatskepsis? Kommunistiska manifestet? Norsk black metal? Hur är det med halalslaktaren? Och ska en mohel – som har som profession att omskära gossebarn – få ha bankkonto? Vertigo Förlags statsstödda klassikerutgivning, hur är det med den? Och själva tanken om friheten att bestämma själv vad man läser, skriver eller tycker – är inte den stötande?

Man kan tycka att en enskild företagare har rätt att välja sina produkter. Det ska han ha. Tobaksaffären i Sveg ska inte behöva sälja porrtidningar. Och porraffären i Flen ska inte behöva sälja tobak. Men när den enskilde företagaren sitter på en viktig bit infrastruktur – posten, järnvägen, penningtransaktionerna – hamnar saken i ett annat ljus. Då väger de egna preferenserna lättare.

Företag som agerar självutnämnda moralpoliser beger sig ut på ett sluttande plan, där det i slutändan inte finns några fria varor, fria kunder eller fria företag. Bankerna, om några, borde veta bättre. Hur mycket elände har mänskligheten inte fått utstå för att några har bedömt bankverksamhet som ”stötande”?

Arkiv