Annons

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Håll dig till ”ordning och reda”, finansministern. Det är ett gott förhållningssätt vad gäller såväl statsfinanser som gränsdragningen mellan politik och näringsliv.

I helgens DI släppte Anders Borg plötsligt hämningarna och hemföll åt spekulationer om hur privata företag egentligen borde styras och hur ledningarna enligt honom allra helst borde se ut. Det är alltid oroväckande när höga statsråd tar sig an näringslivsbedömningar och uttalar sig om management och ledarskap. I samma stund frångår man principen att staten och kapitalet helst ska hållas åtskilda.

För Anders Borgs del handlade det i lördags om andel kvinnor i börsbolagens styrelser. Enligt honom vore det helt enkelt bättre för Sverige om fler kvinnor innehade styrelseuppdrag.

”Jag tror inte att företagen klarar av att rätta till det här själva. Det kommer att sluta med att vi tvingas med kvotering, säger Anders Borg till DI och berättar att han tror att det skulle vara bra för Sverige.” (DI.se)

För det första kan man fråga sig vad det är finansministern menar att företagen ”inte klarar av” och om Borg är rätt man att ställa till rätta. Det finns sannolikt åtskilligt Borg har anledning att oroa sig för och kanske till och med överväga att sätta reglerartänderna i. Börsbolagens styrelser och vilka personer som sitter där är inte en sådan fråga.

Med ”klarar av” syftar Borg dels på de årligen återkommande rapporterna om hur många procent kvinnor som sitter i bolagsstyrelserna, dels på den mediala uppmärksamhet siffrorna alltid renderar. Av någon anledning har just ledande politikers indignationsgrad över andel kvinnor i börsbolagens styrelser blivit en indikator på hur engagerad vederbörande är i rättvisa och jämställdhet. Sällan faller det någon in att en feministisk agenda kan innebära raka motsatsen till särlagstiftning och kvotering.

Problemet med Borgs fokus är att man helt glömmer processerna som leder fram till hur styrelser och andra ledningsgrupper ser ut. Med en politisk quick fix friseras i stället det statistiska utfallet varpå man lugnt lutar sig tillbaka och inväntar nästa statistiska utmaning.

För det andra vore det intressant att veta på vilket sätt styrelsekvoter skulle vara bra för Sverige. Påståendet att ”kvinnor är lönsamma” florerar högst frekvent i kvot- och jämställdhetsdebatter. Det är märkligt att det så sällan synas. Dels för att påståendet ”Fler kvinnor ökar lönsamheten” är lika märkligt som motsatsen, att fler av oss skulle sänka lönsamheten. Dels för att det inte finns några belägg för att det skulle vara sant. De rapporter man ofta hänvisar till visar på en viss samvariation men inte på orsakssamband. (Det vill säga, man kan inte ur andel kvinnor i en styrelse härleda ökad vinst eller lönsamhet.)

Såväl Nyamko Sabuni som nuvarande jämställdhetsminister Maria Arnholm har ansvar för regeringens linje i frågan. De är principiellt emot kvotering och särlagstiftning. Frågan om var politikens gräns ska gå bör alltid vara närvarande i makthavarnas arbete. Det finns åtskilligt som helt andra storheter än finansministrar är bättre skickade att lösa. Det gäller även inom regeringskansliet.

Arkiv