Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av op-ed-artikeln Svenskarna tror att de är fattigare än vad de är (28/9), har följande kommentar inkommit:

I en op-ed den 27/9 presenterar Johanna Möllerström resultaten av sin och kollegorna David Seim och Mounir Karadjas forskning om var svenskar tror att de befinner sig i inkomstfördelningen, samt hur korrekt information om detta påverkar deras vilja att omfördela resurser i samhället. Deras resultat sammanfattas med att sju av tio feluppskattar sin relativa inkomst och bland dessa är det 92 procent som underskattar sin relativa position. En överväldigande majoritet tror alltså att de är fattigare än vad de egentligen är.

I en uppföljningsenkät så får de frågor om sina politiska preferenser samtidigt som hälften genom ett slumpmässigt urval informeras om sin korrekta position i inkomstfördelningen. Möllerström sammanfattar resultaten med att de som fick veta sin korrekta position minskade sin vilja att omfördela och i betydligt högre grad angav att de skulle rösta på Moderaterna. Deras åsikter rörde sig ”bort ifrån de typiskt svenska åsikterna om en stark stat och omfattande omfördelning” och ”[d]et verkar med andra ord som om gemene svensks vänsteråsikter delvis är baserade på felaktig information” skriver Möllerström.

Av ovanstående formuleringar får man som läsare lätt intrycket att denna åsiktsförändring gäller folk i allmänhet och i synnerhet att personer med vänsteråsikter skulle ändra sina politiska preferenser åt höger om de fick reda på att de var rikare än de trodde. Men läser man deras rapport så framgår det att så inte är fallet. Slutsatsen är istället att enbart Alliansväljare i större utsträckning skulle välja att rösta på Moderaterna om de fick veta sin egentliga relativa inkomst. En viktig detalj i sammanhanget som givetvis gör att resultatet inte blir lika uppseendeväckande. Däremot blir artikeln i SvD helt missvisande.

Ibland får journalister kritik för att de missrepresenterar den forskning de skriver om för att skapa en bättre story. Och politiker får kritik för att missrepresentera forskning i syfte att driva en egen agenda. Det borde vara självklart att forskare själva föregår med gott exempel och låter sina argument vila på de faktiska forskningsresultaten. I synnerhet när man beskriver resultaten av sin egen forskning.

Ola Helenius, forskare i matematikdidaktik, Göteborgs universitet

Lars Lindblom, lektor i filosofi, Umeå universitet

Björn Lundgren, doktorand i filosofi, KTH

Marcus Widengren, forskningsingenjör och seminarielärare i vetenskapsteori, KTH

 

Johanna Möllerström svarar: Det finns många intressanta resultat i vår rapport som jag, av platsskäl, inte diskuterade i min op-ed på SvD:s ledarsida. Dit hör till exempel att kvinnor, samt de med lägre inkomst, lägre kognitiv förmåga och mindre utbildning dels vill ha mer omfördelning, dels underskattar sin relativa inkomst ännu mer än andra grupper. Detta är resultat som ar oerhört intressanta, och politiskt relevanta, men som trots det inte fick plats i den korta texten på ledarsidan.

Ett av våra andra huvudresultat, som vi lyfter fram redan i inledningen till vår uppsats, är att de som sympatiserar med (m), (fp), (kd) eller (c) är mer känsliga för att få information om att de är rikare än vad de trodde. I ett internationellt perspektiv befinner sig även dessa svenska väljare mycket långt till vänster, dvs de vill ha en starkare stat och mer omfördelning än vad medborgare i de flesta andra europeiska länder, och länder som till exempel USA, vill. När de får information om sin sanna relativa inkomst ändrar de dock uppfattning och förflyttar sig åt höger. Det innebär att svenskarnas genomsnittliga vänsteråsikter, i ett internationellt perspektiv, delvis verkar kunna förklaras av felaktig information: när vi tillhandahåller information om verklig relativ inkomst går åsikterna åt höger och därmed bort från det ”typiskt svenska”.

Jag håller inte med om att det faktum att vi visar att det är de som ligger till höger om mitten som påverkas mest gör vara resultat mindre intressanta – snarare tvärtom. Det finns redan studier som visar att information om relativ inkomst har en påverkan som är i linje med vad teoretiska modeller baserade på egenintresse förutsäger. Om detta hade varit vårt fullständiga resultat hade vi bara replikerat tidigare forskning, vilket i och för sig ar lovvärt men oftast inte lika lika intresseskapande som helt nya resultat.

Att vi kan analysera vilka som påverkas av information, och att vi kan isolera mekanismen till att det handlar om de väljare som menar att det är personlig ansträngning snarare än tur som är viktigt för vilken inkomst en person har, gör våra resultat mycket mer intressanta. Notera också att även de som sympatiserar med (s), (mp) eller (v) och tror att personlig ansträngning är viktigt verkar påverkas av informationen på samma satt som de som sympatiserar med (m), (fp), (kd) eller (c) och har samma syn på personlig ansträngning och tur (de förra är dock betydligt färre än de senare och resultatet är därför bara signifikant på 8%-nivån, sa det bör absolut tolkas med försiktighet).

Johanna Möllerström är Assistant Professor i nationalekonomi vid George Mason University, Washington DC, USA, samt affilierad forskare vid Institutet för näringslivsforskning (IFN) i Stockholm.

 

Arkiv

Fler bloggar