X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

På dagens ledarsida avslutar Per Gudmundson sin kommentar till gårdagens försvarsutspel från regeringen på följande vis:

”Problemet lär svårligen kunna lösas budgetvägen. Enkelt uttryckt: Rysslands officiella kostnader för militären uppgår till 3 biljoner rubel årligen, alltså omkring 550 miljarder kronor. Det kan bara ett medlemskap i Nato uppväga.”

 

Natomedlemskapet är ju en av de politiska frågor där borgerligheten stångat pannan blodig både länge och väl, utan några särskilda framgångar får man säga. Snarare tvärtom, om det förut fanns en relativ konsensus om fördelarna med Nato så har enigheten blivit betydligt mera splittrad under Alliansens tid vid makten. Även här har M tonat ner sin position, för att bättre passa in i en mer skeptisk mainstreamfåra. Saken formulerades till exempel i DN häromveckan, av Gunnar Johansson:

”Moderaterna vill egentligen också in i Nato, men talar för sin del ytterst ogärna om saken. Statsminister Fredrik Reinfeldt har angett tre förutsättningar för svenskt medlemskap: ett folkligt stöd, att Finland också skickar in ansökan och att Socialdemokraterna är med på tåget. Resonemanget är fullt logiskt, men ger dessvärre S veto i frågan. Och där härskar ännu den förljugna neutralitetsromantiken.”

 

Ja, så har det ju sett ut både länge och väl. Men frågan är om det inte snart finns momentum för ett socialdemokratiskt fotbyte? I höst efterträder ju S norska älskling Jens Stoltenberg Anders Fogh Rasmussen som generalsekreterare för Nato. ”Vi i Norge ser Nato både som en politisk och en militär allians, inskärpte han i en TT-intervju nyligen, samtidigt som han lovade att förbli en aktiv socialdemokrat.

Ett uppenbart guldläge för kursändring ju. Och eftersom jag är så hjälpsam bjuder jag härmed Socialdemokraterna på en pitch med framgångsgaranti. Så här ska du sälja in det hos gräsrötterna Löfven!

”Vi går inte med i Nato. Vi går med i Jens Stoltenberg.”

 

Arkiv