Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Per mejl får jag frågan om det månne är så att ledarsidan inte ”vågar” skriva om det faktum att Carin Jämtin i helgen sade sig vilja införa en helgdag under muslimska högtiden Eid al-fitr. Vilken lustig fråga! tänker jag.

Jämtin menade därutöver också att det var dags för en översyn av de nationella helgdagarna och sade även att det var  ”länge sedan vi tittade över det”. Den synpunkten kan ifrågasättas, givet att helgdagarna reviderades senast 2005. Jag vet förvisso inte om det finns någon generell kutym kring frågor som dessa, men det förefaller mig väl brådstörtat att se över almanackan vart femte/sjätte år.

 

Nå. Det här med att ”våga” skriva om saken? Kan det vara så illa? Vad tror ledarbloggens läsare? Är jag eller mina kolleger rädda för att närma oss ämnet? Har vi noggrant undvikit det explosiva ämnet ända sedan i söndags? Öh. Nej. Vad besvansade nätdebattörer lätt glömmer bort är att när Carin Jämtin drämmer ur sig en idé så föreligger det inte nödvändigtvis någon risk att idén blir verklighet. Själv har jag inte sett mången socialdemokrat kliva fram och hojta medhåll. De flesta verkar snarare ta sig för pannan och betrakta Jämtins utspel som en smula pinsamt. Andra har med avstamp i hennes utspel lite förstrött diskuterat den mer rimliga tanken om ”helgdagskonto”. En fråga som möjligen är ett rimligare debattämne, men som jag personligen inte tycker är superspännande. Och som sagt, vi är inte i närheten av skarpa förslag här.

 

Men på det stora hela – ingen tog det där på allvar. Inte jag heller.

Och ja – det ”vågar” jag säga, helt utan omsvep… ;-)

Arkiv