X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Häromveckan skrev jag ett litet försvar för jämförelsen och önskade mig att den skulle behandlas lite rimligare av läsare. Nå, med läsare menar jag nu inte läsare i allmänhet, mitt intryck är faktiskt att läsekretsen förstår det mesta man skriver. Rimligheten efterlyste jag snarast från de debatterande klasserna, i vilka missförstånd av jämförelser börjar bli regel snarare än undantag. En problematisk utveckling, helt enkelt:

”Denna oförmåga att begripa vad en jämförelse är tycker jag är ett av samtidsdebattens största problem. Förut trodde jag att det handlade om medvetna grälsjuka missförstånd, i syfte att kasta skit på sin motdebattör, men allt oftare jagas jag av tanken vi helt enkelt har nått en ny lägstanivå vad gäller kvaliteten på deltagarna i svensk offentlig debatt. Att dumheten vinner mark, kort sagt.”

 

Jag försökte också, på mest pedagogiskt möjliga vis, att visa på vad en jämförelse är och varför den inte kan anses vara detsamma som att jämställa eller likställa de jämförda objekten:

Så vad är då en jämförelse? Innebär jämförandet mellan två saker att man sätter ett likhetstecken mellan objekten? Är jämförelsens syfte eller resultat ett jämställande eller likställande?

Nej, givetvis inte. Ibland jämförs hjärnan med en dator. Ingen tror att den jämförelsen syftar till att säga att hjärnan ÄR en dator. Och när vi gör olika jämförelser mellan människan och schimpansen…ja, you do the math.

 

Idag gläds jag åt att kollegan Erik Helmerson på DN ansluter sig till kampen för jämförelsen. Under rubriken Länge leve metaforen tar Helmerson hjälp av Bibeln för att reda ut det här med jämförelser på ett synnerligen skojsigt vis:

Jesus gick ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön. Då församlade sig mycket folk omkring honom. Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: ”Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.”

Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: ”Varifrån har han fått denna vishet?”

Utom några, då. De häpnade inte alls. De blev skitsura. Inte minst Tomas Twittraren, som omedelbart knåpade ihop ett ilsket inlägg på en handfull börsnoterade sociala medier: ”Jesus jämför alltså Herren Jehovas Eviga Himmelrike med en kladdig korvaccessoar! Fräckheten!”

 

Det visar sig att upprinnelsen till artikeln är att människor i snakkedammen har tolkat en huvudledare i DN som att tidningen anser att en tårtning är ungefär samma sak som en våldtäkt.

Snillrikt.

En dag kommer vi se tillbaka på den tid vi nu lever i, skaka på huvudet och lova varandra att aldrig igen låta det gå så långt.

 

 

Arkiv