Tydlig utrikespolitik enligt S

I samband med att Carl Bildt presenterade regeringens utrikesdeklaration den 15 februari (kommenterad här)  lade Socialdemokraterna fram en egen S-deklaration. I pressmeddelandet lyfte man fram det viktigaste i ”några punkter”:

# Sverige bör erkänna staten Palestina och säga ja till palestinskt FN-medlemskap.
# Regimen i Syrien måste avgå. Det fruktansvärda våldet och förtrycket måste få ett slut och ansvar utkrävas.
# Sverige bör främja fred samt social, ekonomisk och demokratisk utveckling i spåren av den arabiska våren.
# Europa behöver en politik för ökad rättvisa, för jobben och en trygg ekonomi samt mot högerextremism och diskriminering.
# Sverige får inte svikta i stödet för en fortsatt utvidgning av den Europeiska unionen.
# Socialdemokratisk säkerhetspolitik ligger fast. Sverige ska inte gå med i Nato.
# Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE. För alla operationer Sverige deltar i ska det finnas ett folkrättsligt mandat.
# Socialdemokraterna vill öka det svenska deltagandet i FN-operationer.
# Konceptet med EU:s stridsgrupper bör ses över.
# Kvinnors rättigheter måste få större genomslag i arbetet för fred och säkerhet.
# Sverige bör verka för en förlängning av uppdraget som FN-representant angående sexuellt våld i konflikter.
# Sverige och det internationella samfundet måste verka kraftfullt för mänskliga rättigheter, bland annat i arbetslivet och det fria ordet, tex i journalistiskt arbete.
# Jämställdhet och respekt för kvinnors rättigheter lönar sig för kvinnor och för hela samhället.
# Sverige behöver en FN-strategi.
# Sverige ska tillträda konventionen om klusterammunition och verka för att fler länder ansluter sig.
# Sverige bör arbeta aktivt med nedrustningsfrågorna.
# 50 år av internationell solidaritet formas till en utvecklingspolitik för dagens utmaningar.

En likhet med regeringens utrikesdeklaration är att om allt är viktigt blir allt också lika oviktigt. En annan är att de frågekomplex som lyfts fram i hög grad sammanfaller. Men det finns också olikheter.

S tar upp den oroande utvecklingen i Ungern medan regeringen nöjer sig med att säga flasklock. Hos S återfinnes skapare formuleringar om tillståndet i Ryssland (upprustningen nämns dock inte).

Medan Socialdemokraterna har FN som mantra har EU samma funktion för moderaterna. Liksom regeringen duckar dock S för Nato.

I S-deklarationen heter det att ”säkerhetspolitiken ska vara tydligt och klar”. Det är förstås också viktigt. Synd bara att S inte levererar.

”En modern svensk säkerhetspolitik byggs på ett ökat nordiskt samarbete, en aktiv Östersjöpolitik, ett fördjupat samarbete i EU och ett starkare stöd till Förenta Nationerna.

Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land och vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Samarbetet med Nato är viktigt, framför allt för att kunna delta tillsammans med många andra länder i internationella operationer med FN-mandat. Socialdemokraterna är mycket tydliga med var gränsen går för Sveriges samarbete med Nato. Samarbete kan ske inom alla områden utom artikel fem, artikeln om ömsesidiga försvarsgarantier. Socialdemokraterna säger nej till ett svenskt Natomedlemskap.”

Det är obegripligt hur dessa ställningstaganden om Nato går att förena med uppslutningen bakom den svenska Solidaritetsförklaringen. Nästan alla länder som omfattas är medlemmar av Nato och vid ett ”angrepp” mot t ex något av de tre baltiska staterna blir det en artikelfem-fråga. Nato är också den enda organisation som har förmåga att bistå militärt (och om Sverige ska göra det krävs också att det sker i samarbete med Nato).

Å andra sidan tiger S-deklarationen om Solidaritetsförklaringens skarpa sida, det vill säga att den även kan innefatta att ge och ta emot militär hjälp.

För övrigt deltog Sverige i höstas i en stabsövning på Natohögkvarteret i Bryssel som just tog sin utgångspunkt i artikel fem stadgande om ömsesidiga försvarsförpliktelser (kommenterad här).

Det är politisk ynklighet och i strid med Sveriges nationella intresse att varken Socialdemokraterna eller Moderaterna ens vill bryta tankeförbudet kring Natomedlemskapsfrågan genom att tillåta en för- och nackdelsutredning. I stället tassas det i offentligheten medan den faktiska integrationen rullar på.

Dock utan att Sverige får vara med och bestämma eller har tillgång till samma information som Natos medlemmar.