Ledarbloggens Youtubiana #33: Kim Il Sungs död

Alla har väl någon gång oroats av tanken på att ingen skulle vilja komma på ens begravning. Det finns en lösning på problemet. Bli kommunistisk diktator.

Kim Il Sung föddes 1912 och ledde Nordkorea – ’Demokratiska’ Folkrepubliken Korea – från dess grundande 1948 fram till sin död 1994. Och visst kan man klandra kommunisterna för att de därmed återinförde ärftlig tronföljd, men att påstå att de inte samtidigt gjorde det bästa av begreppet ’Den store ledaren’ vore att gå för långt. Kim Il Sung förknippades så med staten att konstitutionen faktiskt fortfarande nämner honom som republikens evige president – vilket fick det märkliga till följd att sonen Kim Jong-Il när han ärvde makten inte kunde ärva själva ämbetet.

Death of the Father of the Socialist Homeland är en trettio minuter lång film som visar den officiella versionen av den nationellt omfattande sorg som utbröt vid Kim Il Sungs begravning.

Filmen börjar helt normalt, med högstämd musik och bilder på hur arvtagaren Kim Jong-Il tar farväl av sin och folkets väl balsamerade fader. Men när berättarrösten kommer in efter trettio sekunder – därefter ständigt med gråten i halsen – anar man att detta inte är vilken statsbegravning som helst. Efter en minut bryter vansinnet ut, och den längsta gråtorgie som någonsin regisserats vidtar. Flottisterna grinar. Infanteristerna bölar. Officerarna på staben kastar sig på knä och skriker ut sin sorg. Skolbarnen gråter. Hemmafruarna gråter. Vuxna män trycker sig mot tv-apparaterna och kysser de sista bilderna av den store ledaren:

Det bara fortsätter. Fabriksarbetarna primalskriker. Cykelbuden hulkar. Kvinnoförbundarna gråter, allt medan kondoleansböckerna fylls. I del två fortsätter korsklippningen av begravningsprocessionen med scener från runt om i Nordkorea där massorna gråter och knäfaller inför olika monument. Fem minuter in i tredje delen nås något slags klimax då en blind gråtande veteran kryper fram, utan sin käpp, för att kunna nedlägga sin blomsterkvast.

Tyvärr är slutet lite stympat, men man är ändå ganska mätt på sorgmarschen och de pålagda gråtskriken efter trettio minuter.

Mindre uthålliga kan titta på hur Nordkoreas eminenta public service-bolag rapporterade om sorgen, i ett blott 1,23 minuter långt nyhetsinslag, där reportern på plats inte ens kan läsa sin ståuppa utan att börja grina:

Förresten. Två saker ska tilläggas.

Nordkorea håller på att starta upp sina atomanläggningar igen. Det känns ännu mer så där efter att man har sett Death of the Father of the Socialist Homeland.

Det parti som i dag kallar sig Vänsterpartiet hade länge seriöst utbyte med Nordkorea. I partiets vitbok Lik i garderoben? (pdf) kan man läsa följande.

”Utbytet av ha?lsningsfraser mellan Vpk och Koreas Arbetarparti (KA) var omfattande under 1980-talet. Lars Werner, Bo Hammar och Catarina Edgar skrev efter ett beso?k med visit hos Kim il Sung 1983 att ’a?ven om det finns mycket i Korea som a?r fra?mmande fo?r va?ra uppfattningar sa? kan man inte undga? att imponeras av den fantastiska a?teruppbyggnaden av ett land som var totalfo?rsto?rt 1953 efter Koreakriget’. Kim il Sung framho?ll bl a att Korea ho?ll samma sja?lvsta?ndiga kommunistiska linje i Asien som Vpk i Europa. Kim il Sung uttryckte ocksa? missno?je med att de ho?gutvecklade socialistiska la?nderna gjorde ytterst lite fo?r att befra?mja en ny ekonomisk va?rldsordning, varfo?r la?nderna i Tredje va?rlden ma?ste samarbeta med varandra och med ho?gutvecklade sma?stater. Bo Hammar na?mner att Kim il Sung var va?l bevandrad i europeiska fra?gor och ka?nde va?l till Vpks sja?lvsta?ndiga politik liksom eurokommunismen ’som han pa?stod sig sto?dja’.

I det diplomatiska spra?ket mellan Vpk och KA framsta?r fo?rha?llandet mellan partierna som det varmaste av alla, sa?rskilt 1980-86.”

Lars Ohly gick med i Vänsterpartiet (Kommunisterna) 1979.

Death of the Father of the Socialist Homeland (del 1, 2 och 3) är först ut i Ledarbloggens 33-i-topplista över YouTubiana, ett koncept vi stulit från Fredrik Strage men ämnar applicera på ledarsidans favoritämnen, inte sällan under den i dessa tider så aktuella devisen det kunde varit värre.

Tipsa gärna om andra höjdpunkter i storpolitiken!