Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Här går man och funderar på tunga frågor gällande barnagenerationernas framtid och känner sig en smula tröstlös. Då poppar Kristdemokraterna upp och ger smilbanden sin välbehövliga träning genom att, japp, vara ”splittrade” om pappamånaderna.

Först ser jag bara rubriken, på SvD:s första sida, och rynkar förbryllat pannan. Splittrade hurdå?, tänker jag. Inte är det väl någon i KD som vill ha fler pappamånader? Det vore i och för sig sensationellt.

 

Jag klickar och det visar sig förstås att nej, ingen vill ha fler pappamånader. Klyftan, som löper tvärs mellan Maria Larsson och Göran Hägglund, gäller istället huruvida den två befintliga pappamånaderna ska tas bort eller vara kvar. Vara kvar, tycker Larsson. Avskaffas, tycker Hägglund. Bakom dem står falanger och tycker olika de också.

Alltså, inte för att vara sån, men den här splittringen är kanske den minst spännande någonsin i svensk politik. Vi har alltså en politiker som pläderar för att ingenting ska hända, vilket är majoritetsuppfattning hos väljarna. Och så har vi en annan som pläderar för något som aldrig skulle hända.

 

Vi kan alltså lugnt konstatera att alldeles oavsett hur det går med splittringen mellan Maria Larsson och Göran Hägglund så kommer det på intet vis påverka oss andra. Inte ens om de och deras falanger blir rörande överens kommer det förändra vår tillvaro det minsta. Men heta känslor blir det säkert ändå när partifullmäktiga tar sig an frågan på fredag.

Arkiv