Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Flera av de stora delarna av kulturbudgeten har redan kommenterats på ledarsidan tidigare i veckan. Det nya i dagens budget var att Alice Bah Kuhnke lyckats tillskansa sig ännu en hyfsad portion av i budgetutrymmet, samt att hon i huvudsak lagt den på en större satsning om 230 miljoner kronor på offentlig konst i förorten över fyra år. Besvikelsen var stor bland de kulturutövande scenkonstnärer som hade förväntat sig ett fetare utfall avseende scenkonstpensionerna med en vänsterregering, här skjuter regeringen till 20 miljoner kronor, dvs ansluter sig i stora drag den tidigare regeringens plan.

När jag på ledarsidan kritiserade reformen gällande museientréerna häromdagen anförde jag bland annat en rapport från Myndigheten för kulturanalys, i vilken man konstaterar att det inte finns något vidare faktastöd för påståendet att gratis entréavgift innebär att andra/nya grupper lockas till museerna. Det värdefulla med att låta en fristående myndighet granska kulturpolitikens olika delar har förstås varit att man här inte känner sig medansvarig. Förr var det i hög utsträckning Kulturrådet som analyserade och utvärderade kulturpolitiken – en ordning som inte alltid är klockren, givet att det ofta också är Kulturrådet som verkställer den. Att utvärdera sig själv är sällan det bästa tillvägagångssättet. Men det är kanske just därför ingen stor överraskning att den nya regeringen avvecklar hela myndigheten nästa år. Den skulle ju förmodligen berätta sanningen om hur kulturpolitiken fungerar i förhållande till de mål och vackra ord som den pyntas med. Det är regeringen uppenbarligen inte intresserad av.

 

Gårdagens största budgetskandal på kulturfronten återfinns emellertid under utgiftsområde 16, dvs utbildning och forskning, närmare bestämt på sidan 308. Här hittar vi en kulturell illgärning av rang. Regeringen slopar nämligen anslagen till de svenska forskningsinstituten i Rom, i Aten och i Istanbul. Besök gärna hemsidorna, notera hur mycket de gör för en mycket mycket liten slant. Huruvida detta även drabbar verksamheten på Villa San Michele framgår inte. Förhoppningsvis klarar sig Axel Munthes fantastiska donation till Svenska staten numera på egen hand.

Från 2017 avslutar staten sin finansiering till de svenska medelhavsinstituten, konstaterar regeringen torrt i budgeten. På Twitter beskriver Ida Östenberg, docent i Antikens kultur- och samhällsliv i Göteborg, lite mer målande vad det är som avslutas. Instituten i fråga markerar en lång tradition av svenskt akademiskt intresse för dessa kulturella vaggor. Svenska Institutet i Rom grundades 1926, det i Athen 1947 och institutet i Istanbul 1962, berättar hon. Under andra världskriget ”stängde de flesta utländska institut i Rom. Inte det svenska. Det fungerade som mötesplats för forskare från andra länder”. Och föreståndaren, Erik Sjöqvist, lät under samma period ”gömma judar på Svenska Rominstitutets vind. Han vägrade öppna porten när man letade efter dem”, twittrar Östenberg som även sammanfattar konsekvensen av de indragna anslagen: ”Svenska utgrävningsprojekt i medelhavsområdet går genom Instituten. Nedläggning innebär slutet för svensk arkeologi i Grekland och Italien.”

På Facebook finns redan en grupp som protesterar mot detta huvudlösa beslut. Den kanske inte kommer att bli enorm, andelen personer i befolkningen som engagerar sig i antikens kultur och samhällsliv är förmodligen inte stor nog att skapa en kritisk massa. Just därför behövs staten där, som garant för fortsatta kunskaper. Just därför är det så lätt att överge alltihop, för att spara ynka tio miljoner till något mer publikfriande.

Skam över denna prioritering.

Arkiv

Fler bloggar