Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Ingen kan direkt påstå att president François Hollande har rosat marknaden sedan han efterträdde Nicolas Sarkozy i somras. IMF varnade nyligen för att  Frankrike kommer att gå samma väg som Italien och Spanien om inte ekonomin genomgår en rejäl dos strukturreformer. Häromdagen sänktes kreditvärdigheten från AAA till AA1 av Moody’s (något som Standard & Poor’s gjorde redan i januari).

På den inhemska politiska marknaden har Holland det betydligt lugnare.

Det stora oppositionspartiet, Union pour un Mouvement Populaire, skakas av en intern strid om vem som ska efterträda Sarkozy. Det är ett bråk som får de svenska socialdemokraternas senaste partiledarstrider att framstå som rena barnleken.

Egentligen skulle saken ha varit enkel. Partimedlemmarna skulle ta ställning till om den nye partiledaren skulle bli den tidigare premiärministern François Fillon eller den tidigare budgetministern Jean-François Copé . Men så enkelt blev det inte.

”Valrörelsen” präglades av hårda ord mellan de båda kandidaterna men det är inget mot efterbörden.

Anklagelser om valfusk har haglat. Copé utropades först som segrare både på egen hand och av UMP:s valkommission (med 98 röster), men sedan påpekade Fillon att rösträknarna inte räknat alla röster. Kommissionen gav honom rätt (med 26 röster). Men inte Copé.

Alain Juppé, tidigare premiärminister och en av partiets grundare, kallades inte som medlare. Kanske han temporärt ta på sig ledarskapströjan. Efter mindre än en timme gav han upp.

Nu ställer Copéfraktionen sitt hopp till en ny granskning av valet. Fillon säger å sin sida att han inte litar på granskarna eftersom de ingår i Copéstallet.

Risken är att såpan slutar i domstolen. Risken är också att den breda koalition som UMP samlar kommer att splittras och Frankrike stå utan en stark borgerlig opposition.

Och om det till sist ändå skulle bli Jean-François Copé som träder till partiledare för UMP är risken dessutom stor att väljarna sviker.  François Fillon har en framtoning och står för en politik som kan konkurrera om de breda grupperna av mittenväljare. Copé har snarare signalerat att det han brinner för är att föra arvet från Sarkozys mindre trevliga sida vidare, men Frankrike behöver inte någon lättvariant av Marie Le Pen. Det är illa nog med Le Pen.

Arkiv