Årets viktigaste avtalsrörelse

Fredagens hearing om FRA, arrangerad av CenterUppropet, CUF, Stockholmscentern, Stureplanscentern och Centerpartiet fördjupade FRA-debatten på dess tre huvudområden – utrikes- och säkerhetspolitik, integritet och juridik samt teknik. Ett flertal namnkunniga experter utfrågades och hjälpte på så vis diskussionen vidare.

Inom c och fp finns det mest aktiva och konstruktiva motståndet mot FRA-lagen i sin nuvarande utformning. De motsträviga centerpartisterna har ägnat sommaren åt att leta tekniska möjligheter och funnit några möjliga lösningar. Att tekniskt separera inhemsk trafik från annan går alltså. Förvisso inte med hundraprocentig säkerhet, men tillräckligt för att ta udden av argumentet om massövervakning.

Dock ger det, om man får tro Telias Håkan Kvarnström, en dyr prislapp för integriteten. Än så länge vet vi heller inte om CenterUppropet är i samklang med sitt parti. Av riksdagsledamoten Staffan Danielssons uttalanden att döma lutar man fortfarande åt en lösning där FRA genom tillstånd får sin lovliga trafik begränsad. Den vägen duger inte. Den generella tillgången är knuten som måste lösas.

Andra knutar är ett litet dokument vi kallar Europakonventionen. Centrum för rättvisas chefsjurist Clarence Crafoord satte huvudet på spiken när han under utfrågningen poängterade att konventionens skydd för integriteten faktiskt är ett minimikrav. Vill en stat framstå som någorlunda intresserad av integriteten är det inte på – eller under – minimigränsen man ska balansera.

– Fälls vi i Europadomstolen ska vi förstås ändra, försäkrade Håkan Jevrell, statssekreterare på Försvarsdepartementet, men i övrigt föreföll han orubbligt nöjd med balansakten.

Tanken som folkpartiets sex motståndare dryftat om att använda krav på brottsmisstanke som lösning fick ganska litet gehör bland experterna, annat än som god påminnelse om vikten av rättssäkerhet. Däremot verkar förre Säpochefen Anders Eriksson dela den idé som fp-riksdagsledamöterna Agneta Berliner och Camilla Lindberg luftade i Expressen häromdagen, alltså en variant där FRA:s sökmaterial snävas genom att låta tillståndsgivningen gälla de faktiska sökbegreppen.

Eriksson konstaterade även att det finns ett problem med de förbättringspunkter som regeringen fått i uppdrag att komplettera med i höst. Riksdagen bad regeringen att meddela dessa nya föreskrifter ”i förordningsform”, vilket enligt Eriksson kolliderar med grundlagen. Allvarliga ingrepp som dessa måste ske i lag, inte förordning. Inte heller Europakonventionen accepterar annat än lagar på dessa områden.

Det är många kockar i FRA-soppan, men den fas vi nu går in i är intressant. Att bara vara emot är inte svårt, men att finna vettiga alternativ är knepigare. Det är inget mindre än imponerande vilket enormt grupparbete frågan har utvecklats till.

Flitens lampor brinner hos jurister och teknikkunniga samt hos ideologiskt brinnande och säkerhetspolitiskt intresserade. För en gångs skull har en integritetsdebatt passerat ”rent mjöl i påsen-stadiet”. Det är välkommet. Så snart mjölet kommer på tal brukar integriteten få stryka på foten inför samhällskontraktets utlovade trygghet. Den här gången blev det omförhandling.

Årets viktigaste avtalsrörelse, definitivt.