Ledarbloggen

SvD

SvD

Med anledning av Bjørn Lomborgs artikel ”Med begränsade resurser måste vi prioritera” (5/5) har följande kommentar inkommit:

Återigen skriver Björn Lomborg krönika i SvD. Hans budskap är förföriskt. Klimatförändringen är visserligen ett problem men hotbilden är, enligt Lomborg, överdriven och åtgärder kan därför skjutas på framtiden.

Vi har hört budskapet förut. Men det blir inte mera riktigt för att det upprepas. Budskapet haltar svårt på ett antal punkter. Låt mig exemplifiera:

1. Ponera att Lomborg har rätt och att klimatförändringen bara får negativa konsekvenser på lång sikt (verkligheten är en annan; miljontals människor drabbas redan idag). Även om så vore fallet är det djupt ohederligt att hävda att åtgärder mot dessa kan skjutas på framtiden. Utsläppen av CO2 stannar i atmosfären i hundratals år och halten bedöms redan idag på en riskabelt hög nivå. Det är bara om vi vidtar resoluta åtgärder i närtid som vi kan undvika en helt katastrofal utveckling.

2. Lomborg framställer dagens sol och vindteknik som ineffektiva och dyrbara. Han ger intrycket av att det stöd som hittills getts inte haft någon effekt. Men detta är fel. Kostnaderna för både vind och sol har reducerats mycket snabbt, inte minst för sol. Både vind och sol är idag konkurrenskraftiga med både ny kärnkraft och t o m gaskraft i många geografiska lägen. Subventionerna till vind och sol har gjort stor skillnad. Det är genom detta stöd som den nya tekniken fått hjälp komma in på marknaden. Det är först när volymerna ökar och tekniken testas på marknaden som förbättringar och sänkta kostnader är möjliga. Så är det med all ny teknik. Att som Lomborg vill, satsa på ny forskning – men inte stödja marknadsinträdet – går på tvärs mot all erfarenhet av teknikutveckling.

3. Lomborg målar upp subventionerna till förnybar energi som missriktade. Vad han nogsamt döljer är att subventionerna världen över till fossila bränslen är minst tio gånger så höga. Om dessa subventioner försvann skulle omställningen till en kolsnål ekonomi vara avsevärt enklare. Men det viktiga är att konstatera att stödet till förnybart har effekt.

4. Lomborg upprepar att mindre än en procent av energiförsörjningen kommer från sol och vind. För det första är procentsatsen högre – dryga 2 % – och stiger snabbt. Vindkraften har ökat globallt med i snitt 28 % årligen sedan år 2000. Solenergi ökar än snabbare. Vidare: 20 % av världens el kommer idag från förnybar energi. Andelen ökar snabbt.

5. Argumentet att vänta med att byta till ny teknik är osakligt av ytterligare ett skäl. Att ställa om energisystemet tar även under optimala förhållanden ett antal decennier. Att därför skjuta det hela på framtiden innebär att omställningen ytterligare skjuts upp. De enda som jublar över ett sådant förslag är företag som säljer olja, kol och gas.

Till sist. Att Lomborg vill göra insatser för att rena luften, inte minst i fattiga länder, kan ingen ha någon invändning emot. Men en sådan insats ska inte ses som ett alternativ till att fasa ut de fossila bränslena utan som ett komplement.

Anders Wijkman, ordförande Romklubben

Arkiv

Fler bloggar