Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Med anledning av de senaste dagarnas skriverier om barn- och tvångsäktenskapledarsidan har det inkommit en replik från justitieminister Beatrice Ask och jämställdhetsminister Maria Arnholm. Den lyder som följer:

 

Vi tillåter inga kryphål

Att förhindra att barn gifts bort eller att människor blir bortgifta mot sin vilja är en extremt viktig uppgift. När regeringen tog emot den utredning som nu ska bli till lag, valde vi därför att gå längre än utredarens förslag.

Inget barn kommer att med lagens stöd kunna bli gift. Ingen individ kommer heller att tillåtas ingå fullmaktäktenskap med någon annan. Det som Sanna Rayman kallar kryphål är enskilda, mycket särskilda, fall där äktenskapen ingicks för en mycket lång tid sedan. Självklart har inte regeringen presenterat en lag som gör det möjligt att idag i Sverige ingå äktenskap med barn eller genom fullmakt. Men när vi läser Sanna Raymans text i SvD förstår vi att presentationen inte har varit tillräckligt tydlig.

 

Det kommer under inga omständigheter gå att gifta bort ett barn och sedan få det äktenskapet giltigt i Sverige. Däremot har vi lämnat en mikroskopisk lucka i lagen som kan användas i de fall där ett par redan har varit gifta under en mycket lång tid, där äktenskapet ingicks när man inte var bosatt i Sverige och sedan flera år senare vill få sitt äktenskap godkänt.

Det kommer inte heller gå att ingå fullmaktäktenskap, vilket innebär att ett par gifter sig utan att båda är närvarande. Denna typ av äktenskap finns i många länder och kan användas som en typ av tvångsäktenskap.

Det undantag som finns i lagen vi föreslår handlar, liksom i fallet med barnäktenskap, också om de äktenskap som ingicks för en lång tid sedan då man inte hade någon starkare anknytning till Sverige.  Inte heller här finns alltså någon lucka som kan användas för individer som idag är bosatta i Sverige och som vill gifta sig på detta sätt.

En generell flexibilitet när det kommer till barnäktenskap eller fullmaktsäktenskap har det aldrig varit fråga om. Det skulle vi inte tillåta.”

Beatrice Ask (M)
Maria Arnholm (FP)

Svar direkt

Det är utmärkt att regeringen går längre än utredaren och framför allt är det välkommet att man kommit så långt som han gjort. Men faktum kvarstår, i den lagtext som föreslås sägs det att undantag ska kunna göras om det finns synnerliga skäl att erkänna även äktenskap som enligt huvudregeln inte ska erkännas ”om det vid tidpunkten för äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av parterna då var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige” (s 12 i proposition 2013/2014:208).

Regeringen är motsägelsefull i sin argumentation – man menar å ena sidan att det ”i praktiken” (s 28 i propositionen) inte bör finnas något utrymme att erkänna ett barnäktenskap som ingåtts i utlandet med en person med hemvist i Sverige, men hävdar samtidigt att ett ”nekat erkännande framstår som orimligt” om lång tid har förflutit sedan äktenskapet ingicks eller om anknytningen till Sverige är mindre stark.

Arvsrätt och liknande anförs som skäl, men frågan är om det inte vore rimligare att låta denna bibehållas med andra medel än att – om än retroaktivt – acceptera det övergrepp som ett tvångs- eller barnäktenskap innebär? Jag noterar även att Vänsterpartiet i en motion har lämnat ett förslag till ändring, i vilken de bland annat uppmärksammar visa risker förenade med att man lämnar utrymme för undantag eller flexibilitet.

 

Jag hoppas innerligt att Ask och Arnholm har rätt i att den förvisso begränsade flexibilitet som byggs in inte kommer att drabba någon av de 70 000 unga i Sverige som riskerar att inte få välja partner själva. Om inte är vi snart åter på ruta ett – och då har vi dessutom medverkat till att ytterligare unga människor tvingats underkasta sig.

Sanna Rayman

 

Arkiv