Claes Arvidsson
Så här skrev alliansregeringens fyra partiledare på Brännpunkt när beslutet om JAS E/F offentliggjordes:
Det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld kräver att Sverige har ett försvar redo både till att skydda svenskt territorium och för deltagande i internationella insatser. Det ställer krav på en försvarsmakt med förmågor att möta olika typer av utmaningar, och inte minst ett luftförsvar som är respekt- och förtroendeingivande.
(…)
I budgetpropositionen för 2013 kommer regeringen därför att föreslå att Försvarsmaktens anslag ökar med 300 miljoner kronor 2013 och 2014. För åren därefter föreslås en årlig anslagsökning om 200 miljoner kronor.
(…)
Inför höstbudgeten är vår utgångspunkt att vi ska ta fortsatt ansvar för Sverige i en orolig tid…
(….)
Beslutet är nödvändigt för vår försvarsförmåga…
(…)
Med det här beslutet skingrar vi också den osäkerhet som funnits gällande vår förmåga att finansiera vårt försvar. Det har spekulerats i att kostnaderna för att anskaffa nästa generations Jas Gripen skulle försvåra finansieringen av andra försvarsgrenar. Så blir det inte. Vi kan anskaffa 40-60 plan utan att det sker på bekostnad av övriga delar av försvaret. Därmed skapar vi förutsättningar för att fortsatt ha ett försvar i balans.
Artikeln publicerades den 25 augusti.
Samtidigt arbetade Försvarsmakten, MSB och FOI som bävrar för att klara av försvarsdepartementets deadline för att lämna in sina bedömningar av försvars- och säkerhetspolitiska sakförhållanden som kan påverka nästa inriktningsbeslut. Varslet var kort.
Uppdraget gavs den 7 juni och jobbet skulle vara klart den 30 augusti.
Jobbet blev också avlämnat först den 30 augusti (och Försvarsmakten som inte mäktade med tidsfristen kompletterar sitt underlag den 30 september).
Myndigheternas analys kom alltså in fem dagar efter det att partiledarkvartetten givit sina tvärsäkra besked om framtiden.
Jag vet inte om det kan kallas att ta ansvar för Sverige i en orolig tid, men däremot understryker det är hej och hå som är utmärkande för Moderaternas försvarspolitik. Man har gjort det igen. Tajmingen mellan beslut och beredning är omvänd. Denna gången handlar det om Försvarsberedningen som borde ha gjort sitt jobb innan JAS-beslutet fattades.
Så frågan är vad beredningen kommer att göra för jobb – om dess ordförande Cecilia Widegren ska gå i takt med taktpinnen?
De tre myndigheternas underlag ska utgöra underlag för den omvärldsbeskrivning som Försvarsdepartementet ska ge som underlag för – just det – Försvarsberedningen.
Som säkerhetsåtgärd inom försvarspolitiken är det ett gott råd är att läsa originalen. Risken är påtaglig att departementets bild kommer att vara en spegling av självbelåtenheten i partiledarnas Brännpunktsartikel (underlagen från MSB och FOI är öppna medan Försvarsmakten har gjort som vanligt och tagit fram hemligstämpeln). Läser man FOI:s digra rapport tornar osäkerheterna upp sig på rad, globalt och i vårt närområde på ett sätt som inte precis gör att den av partiledarkvartetten utlovade tryggheten framstår som imponerande trovärdig när det gäller det svenska försvaret.