Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av ledare Ske din vilja så ock i utvecklingspolitiken (15/5), har följande kommentar inkommit:

Erik Hagström anser att Svenska kyrkan ska hålla sig till teologiska frågor istället för att argumentera för att generella välfärdssystem bör vara en hörnsten i svensk utvecklingspolitik (SvD 15 maj). Diakoni, omsorg om medmänniskan, är en av kyrkans grundläggande uppgifter och är en konsekvens av vår tro och teologiska förståelse. Vi möter hela tiden människor i utsatta livssituationer som vi samtalar och reflekterar tillsammans med om vad som kan minska deras utsatthet och sårbarhet. Det gör vi såväl i Sverige som utomlands. Guds gränslösa kärlek, som den möter oss i Jesus Kristus, innebär hela tiden ett ställningstagande för människor som har det svårt eller far illa. Med den utgångspunkten har Svenska kyrkan under flera år, i diskussionen om hur bistånd och annan politik kan bidra till att minska fattigdomen i världen, uppmärksammat att kontanta bidrag till människor som lever i utsatthet är ett många gånger förbisett medel att effektivt minska fattigdom.

I rapporten ”Inte bara för svenskar” som Erik Hagström skriver om i SvD lyfter vi fram sedan länge kända forskningsresultat om att breda generella trygghetssystem minskar fattigdom effektivare än mer riktade system. Genom att inkludera stora delar av eller hela befolkningen skapas en legitimitet och delaktighet som har en lång rad fördelar. Om detta råder det en bred politisk enighet i Sverige sedan många år. Vår poäng är att de svenska erfarenheterna är intressanta att ta del av för de länder som idag är i färd med att utforma sina egna trygghetssystem.

Gunilla Hallonsten, Policychef Svenska kyrkan – internationellt arbete



Erik Hagström svarar: Det är positivt att Gunilla Hallonsten ser omsorg om medmänniskan och diakonin som en av Svenska kyrkans viktigaste uppgifter. Samtidigt bekräftar hennes replik min tes i ledaren den 15 maj att Svenska kyrkan tycks ha mer självförtroende i politiska, än teologiska frågor. Svenska kyrkans policychef för det internationella arbetet predikar hellre frimodigt evangeliet om ”generella trygghetssystem”, med ”bred politisk enighet” som prästerligt mandat, än att inspirera fler att följa Jesus. Rapportens innehåll ger heller ingen teologisk motivation, vilket ger sken av att Svenska kyrkan vill ses som vilken välfärdsaktör och lobbyist som helst.

Svenska kyrkan har stor potential att förmå fler människor att komma till tro. Kyrkor kan samla människor, med vitt skilda bakgrunder och politiska preferenser, under samma tak. Risken med Svenska kyrkans politiska utspel, vilka många gånger antar detaljerade former och ofta har vänsterprägel, är att de utgör hinder för människor att ansluta sig till det som är, eller åtminstone borde vara, kyrkans grundläggande budskap.

Men i Hallonstens svar ägnas inte en rad åt det som är kyrkans självdefinierade kärnuppdrag. Att parallellt med att antalet gudstjänstbesökare sjunker lavinartat (från 9,1 miljoner 1990 till 4,3 miljoner i dag i huvudgudstjänsterna, enligt Svenska kyrkans egen statistik) då hellre förespråka mer välfärdsstat är snarare ett tecken på större tilltro till allomfattande välfärdssystem än en allsmäktig Gud.

Arkiv

Fler bloggar