Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Abrahamsson

Maria Abrahamsson

I förra veckan hade Justitieutskottet utfrågning om den organiserade brottsligheten. Bakgrunden var diskussionen före jul om behovet av ett svenskt FBI. Alltså en nationell specialstyrka motsvarande 200-300 poliser, att sätta in mot den grova, organiserade och alltmer maffialiknande brottsligheten som har etablerat sig i de större städerna.

Justitieministern tyckte så illa om idén att hon gjorde sig av med dess främste talesman, rikspolischefen Stefan Strömberg. I stället uppdrogs åt berörda myndigheter att samarbeta bort problemet. Hur det närmare ska gå till fick utskottet inget svar på. De utfrågade myndighetscheferna vågade inte ens ta det bannlysta ordet i sin mun.

En som har anledning att beklaga frånvaron av en polisstyrka med kraft att sätta dit de kriminella element som är på väg att rota sig här är den välkände stockholmskrögaren Melker Andersson. Fyra månader har gått sedan hans restaurang Grill på Drottninggatan i Stockholm totalförstördes i en brand. Mordbrand, enligt polisen.
I DN berättar Andersson att det känns som om han får veta saker sist av alla och att han inte har fått något stöd eller polishjälp alls. Efter dådet har han varit orolig, rent av rädd, för sin egen familjens säkerhet.

Vem sätter med eld på en krog? Det kan röra sig om en pyroman eller en gäst som upplever sig ha blivit kränkt och tänder på som hämnd. Ett mer sannolikt motiv är pengar. Krogägare uppvaktas av råbarkade typer, ofta med kopplingar till MC-gäng, och avkrävs åtskilliga tusen i månaden för ”beskydd”. Nekar de kan det börja brinna. Men Melker Andersson har inte fått något sådant hot.
Försäkringsbedrägeri är ett annat motiv. Andersson antyder att polisen vid deras första möte efter förödelsen undrade över något i den vägen. Men nej, Melker Andersson spelar i krogbranschens seriös division.

Återstår ett femte skäl till att någon en mörk novembernatt krossar ett av populära Grills krogfönster och kastar in ”en sådan där cocktailbomb”: En ledtråd kan finnas bland de kriterier som används för att definiera vad som är organiserad brottslighet. Med tanke på hur tuff konkurrensen i Stockholms krogvärld är ligger kriteriet ”strävan efter vinning eller makt” nära till hands som förklaring.

Redan i rapporten Organiserad brottslighet i Sverige 2005 drog Rikspolisen slutsatsen att personer eller syndikat, som har som affärsidé att begå brott som de kan tjäna storkovan på, också gärna äger eller på andra sätt ser till att få kontroll över restauranger.

Sedan årsskiftet har polisen rätt att använda hemlig rumsavlyssning vid misstanke om grov brottslighet och kan sätta in teleavlyssning redan innan ett brott har begåtts. Vid sidan av ”myndighetssamverkan” har justitieministern uppenbarligen stor tilltro till dessa nya vapen i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Men vad hjälper det om polisen saknar både misstänkta och spaningsuppslag. I själva verket tycks fallet Grill bara bekräfta behovet av ett svensk FBI.

Arkiv