Replik på Johanne Hildebrandts kolumn ”Det är inte betygen som gör soldaten” (5/2)
Ni har förmodligen ett av världens bästa personalförsörjningssystem, d.v.s. ert värnpliktssystem. När ni nu lämnar detta och går över till vårt system med yrkessoldater så bedömer jag att ni gör ett misstag. De som inte får arbete i kolgruvorna i Wales, blir soldater i brittiska armén.
Dessa ord kommer från Cornelius McNamara överste i den Irländska armén som jag arbetade med 2008 i EU:s operativa högkvarter i Paris i samband med EU- insatsen i Tchad och Centralafrikanska republiken.
Vi är nu inne i systemet med yrkesförsvar och det vore förmätet av mig att värdera detta system. Tiden får utvisa dess styrka och svagheter. Däremot önskar jag dryfta frågan rörande vilken studiebakgrund som den som väljer att genomgå grundläggande militärutbildningen behöver.
Jag gjorde min värnpliktstjänstgöring 1975/76. Vad jag minns hade alla värnpliktiga som jag träffade någon form av gymnasieutbildning från två-årig praktisk utbildning till fyra-årig teoretisk utbildning. Vid den tiden hade enbart armén en årskull om 36 000 värnpliktiga, Försvarsmakten totalt hade en årskull om ca 47 000. De krigsförband som organiserades i mitten på 1970-talet hade en helt annan tekniknivå än de som organiseras idag och krigsorganisationens personalvolym översteg då 700 000.
När det gäller studier efter grundskolan såg det annorlunda ut då jämfört idag. Det var flera barn och ungdomar som valde att gå ut i arbetslivet direkt efter grundskolan därför att förutsättningarna för att få ett arbete var goda. Idag är situationen en annan.
Försvarsmakten är tillsammans med räddningstjänsten, polisen och sjukvården de aktörer som ska skydda landet och dess medborgare i dess vidaste mening. För att arbeta inom räddningstjänsten, polisen och sjukvården krävs som regel någon form av gymnasieutbildning. Att den myndighet som i dess svåraste uppgift har rätt att bruka våld med ytterst avancerade vapensystem inte ska ha kravet på dess personal att de har någon form av gymnasieutbildning känns förvånande och till del oroande.
Jag vill inte på något sätt nedvärdera de som väljer att inte fortsätta studera efter grundskolan. Men Försvarsmakten måste se till helheten. I den utbildningssituation som våra yngsta medarbetare och blivande medarbetare ställs inför så är kravet på bildning minst lika högt som hos övriga aktörer i samhället med uppgift att skydda dess befolkning. När vi sedan lägger till de operativa aspekterna nationellt och internationellt ökar kraven på den enskilde ytterligare. Det som den unge gymnasisten tillgodogör sig i gymnasieskolan är någon förmåga i problemlösning. Det är denna förmåga i kombination med normala språkkunskaper i det svenska och engelska språket samt kunskap om samhället inklusive olika kulturer och religioner som utgör kunskapsbasen för soldatyrket.
Fördelarna med att ha någon form av utbildning efter grundskolan som innehåller de mest basala ämnena i form av språk, samhällskunskap, historia och matematik är så stora att Försvarsmakten sannolikt måste ha dessa relativt låga krav på alla soldater som ska tjänstgöra i Försvarsmakten.
Carol Paraniak
Överste i Försvarsmakten
