Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Apropå dagens ledartext har jag ett litet tillägg. Bland de ilskna reaktionerna gentemot FP:s debattartikel i går förekom ofta en invändning som gick ut ungefär på att Stockholms kostnader för EU-migranter är så försumbara att det är fräckt och inhumant att ens vilja tala om kostnaderna.

Mot detta kan man anföra att Stockholms låga kostnader förmodligen är för låga, humanitärt sett. De är låga för att folk bor i tält. De är låga för att folk bygger skjul av skräp de hittar. De är låga för att människor går hungriga. Om vi hade täckt alla de behov som finns därute skulle den försumbara kostnaden givetvis öka. Det är också sannolikt att den kommer att göra det, FP rentav argumenterar för detta i sin artikel. Och om man anser att en kostnadsökning är rätt i ärendet – vilket de flesta förmodligen gör – så är det väl knappast orimligt att man också resonerar kring dess finansiering?

 

I min text nämner jag Borås tältläger som exempel. Här har kostnader och prioriteringar omedelbart väckt lokal debatt. Busshyra, nybyggt härbärge som inte räcker till etcetera. Kommunalrådet tvingas prioritera kommunens ”egna hemlösa”. Ett moraliskt dilemma, kort sagt.

Fler har att hantera liknande. I morse damp det ner ett pressmeddelande från Linköpings kommun. Här nyöppnas också ett härbärge för EU-migranter i samarbete med Stadsmissionen – i Ryttargårdskyrkans gymnastiksal. Kommunen väljer att kalla det tillfälligt (stängs 15 april) för att markera att lösningen inte kan betraktas som permanent.

Inte heller här kan man kalla summorna (ca 1,1 miljon har avsatts) annat än försumbara i förhållande till kommunens totala budget. Men det finns inga skäl att tro att problematiken är löst i april. Däremot kommer det förstås vara varmare då, så jag antar att den indirekta förhoppningen/planeringen är att det då ska vara okej att bo i tält och liknande igen. I längden är det förstås ohållbart att kommuner planerar sina socialpolitiska insatser efter väder och vind på detta vis.

 

Till detta kommer hjälpsamheten. Den som letar lite hittar ganska snabbt tecken och exempel på stor vilja att hjälpa. Till den där miljonen i Linköping kommer 70 000 insamlade kronor i kollekthåvar och i det nya härbärget kommer ett 20-tal volontärer att arbeta. Till romerna i Borås gjordes en stor klädinsamling innan de reste hem före jul och många har hjälpt till på de sätt de kan.

I en oerhört läsvärd artikel i DN intervjuas en av dem, undersköterskan Linda Stomberg, som inte bara hjälpt till på hemmaplan utan även åkt ner till Rumänien och byn Buzau, från vilken många av romerna i Borås kommer. Där nere ser hon misären och skälet till varför tält i Borås stadspark anses bättre än hemlandet Rumänien.

Stombergs kommentarer till de debatter som pågår hemma i Borås är talande nog inte lika kategoriska som de vi hör i den övergripande riksdebatten. Hon avfärdar inte kommunalrådets dilemma med hur stor eller liten del av kommunbudgeten det handlar om, utan verkar se det för vad det är:

”Linda Stomberg vill inte kritisera kommunen. Hon säger att om fler romer erbjuds plats i härbärgen skulle ännu fler komma till Borås och då blir det mindre pengar för var och en att dela på. (…)

– I längden är situationen ohållbar och jag tycker att romerna måste ta ett eget ansvar. En anledning till att vi är i Rumänien nu är att se hur vi hjälpa till på plats, att ge en sorts hjälp till självhjälp, säger Stomberg.

Hon säger att problemet varken kan lösas av en privatperson som henne själv eller av Borås kommun. Det är därför som hon vädjar till EU att hitta en lösning.”

 

EU pressar på en hel del – och har medel avsatta för ändamålet. Vilket lite för oss tillbaka till några av poängerna som Lotta Edholm och Erik Scheller gjorde, nämligen att mer press måste sättas på Rumänien:

”Det är sant att Rumänien är ett av EU:s fattigaste länder. Ändå kan den rumänska regeringen göra betydligt mer för att hjälpa sin romska befolkning. De senaste sex åren har den rumänska regeringen bara tagit i anspråk 20 procent av tillgängliga projektmedel från Europeiska socialfonden. Det är oacceptabelt i ljuset av det lidande som finns.”

 

Arkiv