X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Eriksson

Maria Eriksson

Det hade varit bra om Maria Eriksson faktiskt hade läst vår bok Jämlikhetsanden innan hon attackerade dess resultat i Svenska Dagbladet (21/2). Hon gör fem specifika anmärkningar, av vilka ingen håller måttet.

För det första består vår bok av mer än de ”tio diagram” som Eriksson antyder. Vi visar att större inkomstojämlikhet är relaterad till 29 hälso- och sociala problem, inklusive lägre grad av tillit; kortare förväntad livslängd; högre barna- och spädbarnsdödlighet; högre grad av låg födelsevikt; sämre mental hälsa; mer fetma bland ungdomar och barn; mer drogmissbruk; lägre offentliga utgifter på vård; sämre situation för kvinnor; fler tonårsfödslar; mer våld och fler fängslade; lägre utbildningsprestationer och lägre social rörlighet; sämre välbefinnande bland barn; sämre prestationer när det gäller biståndet, fredlighet, återvinning och innovation samt högre kostnader för polis och marknadsföring. Kort sagt finner vi att ojämlikhet är relaterad till en högre grad av social dysfunktion liksom att effekten av ojämlikheten är kännbar även bland de rika och välutbildade. Och vi har publicerat nästan alla dessa upptäckter tidigare, i respekterade akademiska tidskrifter med peer-review.

För det andra har vi inte valt utfall som passar in i vår tes. Förutom att utveckla vårt eget index för hälso- och sociala problem (utöver att titta på alla 29 problem separat) har vi också tittat på UNICEFs Index of Child Weelbeing, och funnit att det också var signifikant korrelerat till ojämlikhet.

För det tredje har vi inte använt ett ovanligt mått för inkomstojämlikhet – för rika länder använder vi förhållandet i inkomst mellan de rikaste 20 procenten och de fattigaste 20 procenten. Dessa värden publiceras av FNs Human Development Report och härleds från Världsbanken. Eriksson struntar också fullständigt i det faktum att vi utför alla våra analyser två gånger, i två olika miljöer – de rika utvecklade länderna och USAs 50 delstater. Vid analysen av USA använder vi Gini-koefficienten för inkomstojämlikhet, vilket Eriksson tycks föredra, och finner en häpnadsväckande entydig bild. Nästan alla de hälso- och sociala problem som förvärras i mer ojämlika länder förvärras också i mer ojämlika amerikanska stater.

För det fjärde, snarare än att undersöka OECD-länderna, vilka inkluderar några mindre utvecklade ekonomier såsom Turkiet och Mexiko, begränsar vi vår analys till rika, utvecklade marknadsekonomier (av vilka ingen är socialistisk!), i vilka ekonomisk tillväxt inte längre är kopplad till livslängd, lycka och välmående. För att göra det, valde vi ut de 50 rikaste länderna i världen, tog bort de med färre än 3 miljoner invånare för att undvika skatteparadis, och behöll de för vilka det fanns data om inkomstojämlikheten. Det ger oss en uppsättning om 23 länder.

För det femte undersöker rapporten från Skattebetalarnas förening sambandet mellan inkomstojämlikhet i OECD-länder och förväntad livslängd, genom att använda Gini-koefficienten för inkomstojämlikhet. OECDs data för inkomstojämlikhet skiljer sig avsevärt från dem som publiceras av Världsbanken. I synnerhet ser de två dataserierna mycket olika ut för Japan, Belgien, Frankrike, Nederländerna och Schweiz. Vi har ingen anledning att anta att en dataserie är att föredra framför en annan. Icke desto mindre, om vi upprepar alla analyserna i Jämlikhetsanden och använder OECDs indikator för inkomstojämlikhet, finner vi att 23 av 29 samband fortfarande är statistiskt signifikanta, och att de övriga sex fortfarande är relaterade till ojämlikhet på det förväntade sättet. Om vi använder den senast publicerade Gini-koefficienten från FN, är 28 av 29 samband de samma som de som publicerats i Jämlikhetsanden – förväntad livslängd är det enda undantaget. Vi inbjuder läsarna att besöka webbplatsen The Equality Trust, där de kan undersöka dessa resultat på egen hand.

Kopplingen mellan inkomstojämlikhet och förväntad livslängd i rika länder har uppstått och försvunnit över tid – antagligen eftersom det tar tid för en förändrad ojämlikhet att ge effekt på något som påverkas av upplevelser under en livstid. Icke desto mindre, i en översikt av nära 200 studier av inkomstojämlikhet och hälsa står det klart att detta är ett robust samband, om än inte lika starkt som kopplingen mellan ojämlikhet och andra utfall, såsom tonårsfödslar och våldsbrott. En aktuell studie i the British Medical Journal, vilken omfattade 60 miljoner individer, drog också slutsatsen att det finns en signifikant påverkan av ojämlikhet på hälsa, även efter justering för människors individuella inkomster eller utbildning.

Sammanfattningsvis är ingen av Erikssons attacker berättigade; i själva verket gör de den allmänna förståelsen av ojämlikhetens skadliga effekter en mycket stor orättvisa. Eriksson sammanfattar genom att fråga vilket som är viktigast, att de rika får mindre eller de fattiga får mer? Vi anser att vi har gett ett empiriskt svar på den frågan i Jämlikhetsanden, båda är viktiga, och en minskning av inkomstojämlikheten kommer att gynna nästan alla i samhället, även de som föredrar att inte tro på det.

Kate E Pickett, Professor of Epidemiology, University of York and UK NIHR
Career Scientist
Richard G Wilkinson, Professor Emeritus, University
of Nottingham. Co-Directors of The Equality Trust (www.eualitytrust.org)
Författare till Jämlikhetsanden

(detta är en längre version av den replik som publicerades i dagens tidning)

Arkiv